Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 7 - Historien om den förstenade gruvarbetaren i Falun och denna berättelses användning som diktmotiv, av Carl Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
en berättelse från Schweiz om ett barn, som omkom i en gletscherklyfta
och efter lång tid återfanns vid gletscherns smältbräm oförändrat bi¬
behållet. Skalden har i en not meddelat varifrån han sålunda hämtat
sitt stoff och åberopat Schubert som källa i fråga om Falu-berättelsen.
Det behöver icke sägas att Oehlenschlägers mästarhand röjes i varje
rad av det livfulla dramat.
Musikalisk behandling har ämnet erhållit av Franz von Holstein,
som under första hälften av 1860-talet komponerade en opera med titeln
»Der Haideschacht>», vartill han även själv författade texten. I en
»Vorbemerkung» uppgives handlingen förlagd till »Falun in Dalekarlien»
mot slutet av 30-åriga kriget och meddelas att enligt en gammal svensk
bergsmanssaga det djupaste Faluschaktet besatt den kraften, att bibe¬
hålla däri omkomna människor oförändrade till kropp och gestalt, så
att de, efter långa år återfunna, icke visade spår av döden utan liknade
levande människor, försänkta i ljuv sömn. Därjämte erinras att detta
motiv, som lagts till grund för operan, tidigare behandlats av Hoffmann,
Oehlenschläger, Räckert och andra. Att Hoffmann varit von Holsteins
egentliga källa framgår bland annat därav, att den unge bergskarlen
(Matts) fått behålla den Hoffmannska benämningen Elis Fröbom, dock
förvanskad: till det omöjliga Ellis Froböm. Operan uppfördes på ett
flertal scener i Tyskland år 1868 och har även under senare tid givits
— tt. ex. i Berlin, 1903 — samt på grund av sin melodirikedom och
lyriska hållning väckt livlig anklang hos den musikförståndiga publiken.
Genom »Bayreuther Blätter» för 1905, N:r 4—6,’) och genom »Deutsche
Rundschau», samma år, har man fått veta att även den store Richard
Wagner känt sig lockad av historien om den förolyckade gruvarbetaren
i Falun och de möjligheter till en opera i stor stil, som densamma er¬
bjöd. Det var under kompositörens vistelse i Paris, som han sysslade
med detta ämne. Dock stannade det vid ett utkast till en treaktsopera,
benämnd >»Die Bergwerke zu Falun. Detta utkast är ännu i original
bevarat och bär dateringen d. 5 mars 1842. Något år senare synes
Wagner hava överlåtit sin idé till sin vän August Röckel, musikdirektör
vid operan i Dresden, men icke heller denne genomförde planen. Wagner
kände Hoffmanns berättelse sedan sin gossetid och de i utkastet före¬
kommande personnamnen hänvisa direkt till Hoffmann som källa. Emel¬
lertid låter kompositören operan sluta med gruvraset och hela kapitlet
om återseendet är sålunda uteslutet. En i stycket uppträdande sjöman
är däremot ett original-tillägg av Wagner. Man måste beklaga att icke
den berömde kompositören kom att fullfölja sin plan. Utan tvivel skulle
det säregna i gruvdriften och det sällsamma i berättelsen fått ett musi¬
!) Ermisch, H., Richard Wagners Entwurf zu den »Bergwerken von Falunm>, sid. 168.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
