Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 9 - De svenska valsverkens elektrifiering. En historisk översikt av Gunnar Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom dessa båda större nyanläggningar förekommo vid sekelskiftet
även några mindre motorinstallationer, i det att några järnverk läto
insätta trefasmotorer för att tillsammans med vattenturbiner driva sina
valsverk och därigenom öka produktionen hos dessa. Hos Hellefors Bruks
Aktiebolag insattes sålunda i Hellefors en 45 hkr hjälpmotor vid ett
mediumverk och förstärktes drivkraften vid ett av tvenne turbiner
drivet finverk med en 150 hkr motor. Båda motorerna igångkördes år
1900, och kunde man, sedan de blivit installerade, öka verkens
utvalsningskvantitet med närmare 50 %. Hos Stora Kopparbergs Bergslags
Aktiebolag, som för drift av Domnarfvets järnverk redan förut i stor
utsträckning använt sig av elektrisk kraft i form av trefasväxelström,
fingo ett par 300 hkr motorer hjälpa en turbin att driva ett med ett
kontinuerligt trådverk sammankopplat mediumverk. Bruket är ett av
de få svenska järnverk, vilka fortfarande använda sig av 60-periodig
växelström. De båda motorerna uppsattes år 1901 och tjänstgöra
fortfarande för verkens drivande.
De i det föregående berörda valsverkselektrifieringarna ha alla
kännetecknats av stor enkelhet i utförandet, vilken dock fått köpas med
olägenheten, att motorn och därmed valstränen endast erhållit en enda
hastighet. I praktiken kände man däremot ett stort behov att kunna
få flera varvtal på de elektriska motorerna för att liksom vid turbin-
eller ångmaskinsdriften kunna rätta valsverkets hastighet efter det
material, som för tillfället valsades. En ringa hastighetsreglering var
ju alltid möjlig vid de asynkrona motorerna genom att inkoppla
motstånd i sekundärkretsen, men skedde detta under stora effektförluster.
Likströmsdrift återigen skulle ha medfört möjlighet till önskade
varvtal, men i vårt land härskade vid denna tidpunkt ganska allmänt den
åsikten, att likströmsmotorerna ur driftsäkerhetssynpunkt voro alldeles
omöjliga i ett valsverk. Ett faktum var ju också, att kommutatorn
lämnade mycket övrigt att önska. Både de svenska och de utländska
motorleverantörerna arbetade därför intensivt på lösandet av problemet
att kunna reglera trefasmotorns hastighet. Allmänna Svenska
Elektriska Aktiebolaget lyckades lösa denna uppgift i slutet av 1890-talet,
i det att ungefär samtidigt bolagets dåvarande ingeniörer sedermera
professorn K. A. Lindström och direktören Robert Dalander framförde
uppfinningen med polomkoppling och Ernst Danielson kaskad- eller
tandemkopplingen av asynkrona maskiner. Den första metoden
grundade sig på, att man genom att göra motorn omkopplingsbar för två
eller flera poltal kunde erhålla två eller flera hastigheter. Vid den
senare anordningen återigen får valsmotorn arbeta antingen ensam eller
också kopplas den mekaniskt och elektriskt tillsammans med en annan
asynkronmotor, varvid hastigheten blir proportionell mot aggregatets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
