Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 9 - De svenska valsverkens elektrifiering. En historisk översikt av Gunnar Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
totala poltal. Kombineras sedan de båda metoderna så, att antingen
den ena eller båda av tandemaggregatets motorer utföres för
polomkoppling, kunna ytterligare flera hastigheter erhållas.
Dessa båda uppfinningar kunna sägas vara inledningen till ett nytt
skede i elektrifieringen av vårt lands valsverk, i det de stora järnverken
Fagersta och Sandviken nu först på allvar togo i tu med denna fråga.
Redan år 1897 hade Fagersta Bruks Aktiebolag inrättat ett
tubdrageri med elektrisk drivkraft överförd från Nedre Semlafallet i
Kolbäcksån. Med järnverkets utveckling följde i början av 1900-talet
anläggandet av en del nya valsverk — i första hand ett stångjärns- och ett
finverk —, vilka skulle drivas på elektrisk väg. Den gamla
kraftstationen var för detta ändamål otillräcklig, och därför uppfördes år 1900
ännu en vattenkraftstation vid Västanfors, varigenom det till förfogande
stående effektbeloppet blev vid Semla 500 kw och vid Västanfors 260 kw.
De båda stationerna fingo arbeta parallellt och den alstrade
växelströmmen fördes under en spänning av 2000 volt till järnverket och
användes direkt på de nyinsatta valsmotorerna, under det att den för
drift av alla de små hjälpmotorerna nedtransformerades till 270 volt.
Stångjärnsverket utfördes med svänghjulsförsedda förvalsar och särskild
färdigträn. Av dessa drevos och drivas fortfarande de förra av en
direktkopplad trefasmotor å 175 hkr vid synkront 83 varv pr min. och
färdigtränen likaledes genom direktkoppling av den första större kaskadmotorn
enligt Danielsons patent, vilken motor utvecklar 400 hkr vid 187.5 eller
125 varv pr min. Anordningen består av en 32-polig huvudmotor och en
16-polig bimotor båda sammanbyggda i ett och samma stativ. Vid det
högre varvtalet arbetar endast huvudmotorn, under det att bimotorn går
strömlös, och vid den lägre hastigheten gå motorerna kopplade i kaskad,
varvid huvudmotorns rotorström inledes i bimotorns rotorkrets. Motorn
startas genom att inkoppla ett extra motstånd i sekundärkretsen, och
övergång från det ena till det andra varvtalet sker helt enkelt genom att
omlägga en knivomkastare å instrumenttavlan. Finverket, vilket pådrogs
nästföljande år, utrustades med enkla trefasmotorer. Verket består av
förvalsar och två färdigträner. Av dessa drevos den ena färdigtränen
och förvalsarna av en 300 hkr motor vid 375 varv pr min. — varvid man
använde den sedermera så vanliga uppställningen att direktkoppla motorn
till färdigtränen och från denna senare driva förvalsarna med linor —
och den andra färdigtränen av en 200 hkr motor vid 500 varv pr min.
År 1903 anlade man vid Fagersta ett större reversibelt götverk —
det första i vårt land — för valsning av upp till 16″ göt. Även detta
verk, som icke fordrade mindre än 600 hkr, utrustades med elektrisk
drivmotor. Erforderlig elektrisk energi erhölls genom att utbygga Övre
Semlafallet, varest möjlighet fanns att utvinna ca 500 kw.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
