Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 9 - De svenska valsverkens elektrifiering. En historisk översikt av Gunnar Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var rätt kort, och man med likström skulle kunna erhålla en bättre
verkningsgrad än vid användande av växelström, bestämde man sig för
denna strömart. Inom ledande elektriska kretsar kritiserades detta
synnerligen skarpt, och den planerade och sedermera utförda
anläggningen blev också föremål för livliga diskussioner vid sammanträden i
bl. a. Svenska Teknologföreningen, Värmländska Bergsmannaföreningen
och Bergshandteringens Vänner, varest särskilt Ernst Danielson
framhöll växelströmsystemets fördelar. Anläggningen kom emellertid till
utförande och visade sig fungera över förväntan väl.
I kraftstationen insattes två st. med automatiska regulatorer försedda
250 hkr turbiner drivande likströmsgeneratorer å 170 kw. Dessa senare,
som lämna en likström av 550 volts spänning, kompoundlindades för
att bättre kunna upptaga belastningsstötarna å kraftnätet. Valsmotorn,
vilken direktkopplades till tränen, avgav vid 500 volts spänning
normalt 400 hkr. För att den med bibehållande av så gnistfri gång som
möjligt skulle kunna erhålla ett större varvtalsområde, utfördes den
med en kommutator på varje sida, då dessa kunde kopplas antingen i
serie eller parallellt, i förra fallet medförande ett reglerområde mellan
140 och 275 varv pr min., och i det senare fallet från 275 till 500
varv pr min. Motorn utfördes med något svagare kompoundering än
generatorernas. För startningen användes på vanligt sätt motstånd i
ankarkretsen, och erhölls den önskade hastigheten genom ändring av
motorns magnetisering medelst shuntreglering. Alla regleringsorgan
sammanfördes till en liten i valsmotorns närhet anbragt kontroller, med
vilken då såväl motorns startning som hastighetsregleringen och
kommutatoromkopplingen verkställdes.
Anläggningen pådrogs i juli månad år 1902 och arbetade därefter med
undantag för några smärre driftsavbrott synnerligen bra. Jämförd med
den gamla turbindriften medförde elektromotorn möjlighet att använda
samma valsträn till såväl långsam rätjärnsvalsning som hastigaste
trådvalsning, varjämte genom en jämnare gång produktionen ökades
och såväl valspersonal som skrotprocent kunde reduceras.
Några år senare nybyggdes vid Nykroppa ett mediumverk. I
kraftstationen insattes ytterligare ett maskinaggregat, och drives denna
valsträn fortfarande med samma direktkopplade, kapslade likströmsmotor.
Den gamla finverksmotorn, som var öppen och oskyddad, utbyttes år 1910
mot en på samma bottenplåt monterad ventilerat innesluten likströmsmotor
av Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolagets normala tillverkning,
vilken motor vid 525 volts spänning garanterades kunna avge
kontinuerligt 500 hkr eller 750 hkr under en halvtimma och 1 000 hkr under
en minut, varvid verkningsgraden vid full last skulle utgöra 92.5 och
vid halv last 90.0 %. Genom shuntreglering kan hastigheten varieras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
