Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 9 - De svenska valsverkens elektrifiering. En historisk översikt av Gunnar Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan 300 och 450 varv pr min. Motorn är försedd med
kompoundlindning samt utrustad med kommuteringspoler, så att en fullkomligt
gnistfri gång vid alla hastigheter erhålles.
Under 1900-talets första decennium elektrifierades helt eller delvis
ytterligare ett stort antal av våra äldre valsverk såsom vid Hellefors,
Surahammar, Forsbacka, Hallstahammar, Lesjöfors o. a., varjämte de
flesta nyanlagda valsverk, såsom vid Söderfors, Skogstorp,
Smedjebacken m. fl. ställen direkt utfördes för elektrisk drift. I stort sett stod
emellertid utvecklingen av de elektriska drivanordningarna i princip
ganska stilla, om ock detaljanordningar och motorer alltjämt ur
elektrisk synpunkt förbättrades och fulländades. Vid en del valsverk såsom
exempelvis götverk, där man kunde reda sig med en ringa
hastighetsreglering, användes enkla trefasmotorer, vilka försågos med
eftersläpningsmotstånd, så att belastningsspetsarna kunde dämpas och en
ringa »hastighetsreglering» erhållas. Vid verk, där flera hastigheter
erfordrades, såsom vid finverk och trådverk använde man sig i regel av
kaskadkopplade asynkronmotoraggregat för tre eller fyra
grundhastigheter, varjämte mellanliggande varvtal frampressades genom varierande
sekundärmotstånd. Några rena likströmsanläggningar såsom vid
Nykroppa förekommo icke. Däremot lät Smedjebackens Valsverks
Aktiebolag för drift av sitt nyanlagda finvalsverk omforma den tillgängliga
trefasenergien till likström på sätt K. A. Lindström redan år 1902 angav
vid ett sammanträde i Bergshandteringens Vänner. Härigenom ernådde
man den högsta grad av reglerbarhet.
Detta senare verk, vilket på grund av sin otillräckliga vattenkraft
måste förhyra elektrisk energi, erhåller sådan i form av 40-periodig
trefas växelström av 9 200 volts spänning från Ludvika Bruks
Aktiebolags och från Morgårdshammars Mekaniska Verkstadsaktiebolags
kraftstationer. Växelströmmen nedtransformeras i ett med valsverket
sammanbyggt transformator-motorhus till en driftsspänning av 290 volt,
varefter den i en 8-polig enankareomformare å normalt 320 kw och 600
varv pr min. omformas till likström av 440 volts spänning. Denna
likström driver direkt en som valsmotor arbetande likströmsmotor, vilken på
vanligt sätt är direktkopplad till färdigtränen och driver förvalsarna med
rem. Genom fältreglering kan hastigheten varieras mellan 500 och 275 varv
pr min., varvid motorn normalt kan avgiva 440 till 250 hkr — ett relativt
litet effektbelopp för ett finverk. Valsmotorn utfördes till en början som
en ren shuntmotor, men då ju en dylik får en nästan konstant hastighet
oberoende av belastningen, fick man snart omlinda den till
kompoundmotor, så att det med förvalsarna sammankopplade svänghjulet skulle kunna
utnyttjas och ämnesvikt och ämneslängder uppökas. Den elektriska
utrustningen levererades år 1906 av Elektriska Aktiebolaget Magnet i Ludvika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
