Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 9 - De svenska valsverkens elektrifiering. En historisk översikt av Gunnar Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
energiavgivande eller energimagasinering följd minskning eller ökning av
omformarens hastighet, varvid dock hela tiden trefasmotorn kommer att belasta
kraftnätet med en mer eller mindre konstant effekt motsvarande
valsverkets medeleffekt. Den nya drivanordningen placerades i den bortre änden
av den gamla tränen, varigenom man dels kunde utföra nybyggnaden, utan
att störa driften och dels ha den gamla anordningen med ständigt
kringlöpande trefasmotor och mekanisk omkastningsapparat kvar i reserv.
I Domnartvet hade man tillgång på egen billig elektrisk energi. Med
tanke på de stora fördelar, som Ilgnerdriften ur ren valsningssynpunkt
visat sig medföra vid i utlandet utförda anläggningar, övergick man
även här till detta system. Beslut fattades härom redan år 1913, då
bruksledningen uppdrog åt Asea att lämna elektrisk utrustning till det
förut befintliga reversibla götverket. Detta drevs jämte ett
duouniversalverk av en ångmaskin. Götverket skulle drivas elektriskt, och
universalverket med ångmaskinen flyttas och uppställas på en annan plats.
Drivanordningen är i princip densamma som i Fagersta fastän något
större. Ilgneromformaren består av en 2 500 hkr asynkron trefasmotor
för 6 800 volt och 60 per. pr sek., ett 48 tons svänghjul samt en som
dubbelmaskin utförd likströmsgenerator — liksom vid Fagersta med på
svänghjulet fästade ankare —, vilken vid maximalt 1 200 volts
likströmsspänning kan avgiva 6 500 amp. eller m. a. o. en maximal effekt
av 7 800 kw. Valsmotorn är här utförd som dubbelmaskin. Genom
ändring av generatorns magnetisering kan dess varvtal ändras från
+ 60 till – 60 varv pr min. och genom ändring av motorns
magnetisering ytterligare mellan 60 och 150. Den utvecklar vid ett vridande
moment av 110 meterton en effekt av maximalt 9 200 hkr samt kan
enligt utförda provningar 30 gånger i minuten reverseras från hastigheten
+ 60 till hastigheten – 60 varv pr min. Alla likströmsmaskiner äro
givetvis utförda med kommuteringspoler och kompensationslindning, utan
vilka anordningar reverseringen och den elektriska driften ju skulle
vara en omöjlighet. Regleranordningarna äro i stort sett desamma som
i Fagersta med den skillnad, att trefasmotorns eftersläpningsmotstånd
här dock regleras enligt det något äldre sättet med vridmagnet i stället
för med relä. Den nya drivanordningen pådrogs vid jultiden 1916 och
har sedan dess i det stora hela taget arbetat på ett tillfredsställande
sätt. Dock torde man mot densamma — liksom mot de flesta
Ilgneranläggningar över huvud — kunna göra den anmärkningen, att den
primära drivmotorn är onödigt stor, vilket har till följd en ökad
effektvariation å kraftnätet. Ett förhållande, vartill även de relativt
långsamt arbetande vätskemotstånden i viss mån bidraga.
På senare tid har den vid Domnarfvet installerade Ilgneranläggningen
även använts för drift av det kombinerade räls- och balkverket. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
