Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 9 - De svenska valsverkens elektrifiering. En historisk översikt av Gunnar Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verk ligger i linie med götverket och det drevs förut av en större
trippelexpansionsmaskin. Vevaxeln hos denna borttogs, och verket
drives nu från götverket med en särskild rak axel, gående genom
ångmaskinens vevlager. Båda valsverken äro 750 mm verk och de arbeta
i regeln omväxlande men ibland även samtidigt.
Anläggningen är vårt lands största valsverk, och de elektriska
installationerna äro ett gott uttryck för den storartade utveckling. som
den elektriska valsverksdriften haft sedan sitt första framträdande år
1894. Då med små enkla oreglerade valsmotorer å 100 hkr, nu med
storstilade, helt automatiska anläggningar med icke mindre än 9 200 hkr på
valsaxeln, vilkas hastighet och rotationsriktning man har helt i sin hand
att reglera blott genom att föra en manöverspak fram eller tillbaka.
De elektriska anordningar, som nu berörts, ha uteslutande gällt den
rena elektriska valsverksdriften. För våra svenska järnverk har
emellertid alltid den direkta vattenkraften haft den största betydelse och i
samband med elektricitetens ökade användning står också frågan om
parallelldrift av vattenturbiner och elektromotorer alltjämt på
dagordningen, i det att turbindrivna valsverk såsom vid Bångbro, Hofors,
Smedjebacken m. fl. ställen genom tillkoppling av elektriska motorer ha
kunnat utrustas med förstärkt drivkraft och därmed en ökad produktion
möjliggjorts. Anordningarna härför ha varit synnerligen enkla.
Motorerna få arbeta med fasta eftersläpningsmotstånd och vattenturbinerna
med eller utan automatiska regulatorer, ofta utan det minsta rationella
samarbete mellan de båda kraftmaskinerna. De äro ju av så olika
natur, att i och för erhållande av den önskade belastningsfördelningen
en rationell undersökning av deras effektparablar alltid bort föregå en
sammankoppling. En mindre vanlig lösning av denna fråga har man
tänkt sig vid Smedjebacken, där Smedjebackens Valsverks Aktiebolag
för drift av sitt nya götvalsverk ämnar använda dels en 200 hkr
vattenturbin, ständigt arbetande med fullt pådrag och utan någon regulator,
och dels en 300 hkr trefasasynkronmaskin, som skall gå med fast
sekundärmotstånd och med en utväxling till tränen så vald, att maskinen
vid högre belastningar å valsverket — och således lägre varvtal å detta
— går som motor hjälpande turbinen att draga tränen och vid lägre
belastningar jämte tränen drives av denna, varvid den som
asynkrongenerator återlevererar energi till kraftnätet.
I den föregående delen av denna uppsats har förf. givit en kortfattad
översikt av, huru man för själva valstränernas drivande så småningom
i vårt land liksom i utlandet övergått från ångmaskins- eller
vattenturbindriften till elektrisk drift, så att från de första valsmotorernas
insättande år 1894 under det följande kvartsseklet mer än ett hundratal eller
omkring tre fjärdedelar av våra verk anordnats för drift med elektrisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
