Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 11 - Om specifika elektriska ledningsmotståndet hos kolstål, av K. Amberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
en med lägre motstånd, en annan med högre. Närmast ligger då till
hands att antaga, att den beståndsdel, som har lägre motstånd, består
av ferrit, såsom av Benedicks!) påvisats, samt den med högre motstånd
av hardenit med ett motstånd av omkring 35 mikrohm och en kolhalt
av omkring 0.90 4. Att här verkligen uppträder en i det närmaste
homogen fas, nämligen hardenit, visar kurvans svaga stigning över
0.90 4, även skulle detta tyda på att karbidens (Fe,UC) motstånd
ligger någonstädes här omkring. En del av denna stigning måste dock
tillskrivas den redan vid denna temperatur uppkomna austeniten, varom
skall talas senare. Aven remanensen visar avvikelser vid samma kol¬
halter (Gumlich) d. v. s. en stigning intill 0.50 4 C, därifrån en ganska
skarp sänkning till omkring 140C och därifrån vid högre kolhalter ett
svagt fall.
Den här beskrivna kurvan I sammanfaller nästan med Enlunds vid
1.00 4 C, men visar lägre motstånd både över och under denna halt. Vi
måste här ha fått större mängd austenit, vilken, som senare skall visas,
har högre motstånd än hardeniten. Arnold har nämligen funnit, att den
över 0.90 4 C överskjutande karbiden (Fe,C) förorsakar austenit (Guertler
sid. 495). Av de magnetiska egenskaperna synes dock, som om denna
beståndsdel redan skulle uppträda under 0.90 4, och måste detta an¬
tagligen tillskrivas denistålen förefintliga manganhalten, vilken bidrager
till austenitbildning; därför talar även den ojämna struktur man er¬
håller omkring 0.90 4 C.
För att närmare kunna diskutera denna del av kurvan måste vi först
ha någon kännedom om austenitens motstånd och de däri förefintliga
lösta ämnens inverkan.
Austenit.
Om man från Enlunds (2) motstånd-temperaturkurvor reducerar
y-järnets motstånd till O’, erhåller man i medeltal för kolstålen ett mot¬
stånd av 85 mikrohm pr cm), man kan nämligen icke angiva det lösta
kolets inflytande vid stigande kolhalt, dels emedan de olika värdena
variera rätt betydligt, dels därför att temperaturkoefficienten icke har
överenstämmande variation. Nickelstålen, särskilt de med nära lika och
låg kolhalt, visa en kontinuerlig stigning, som det vill synas efter en
rät linie. Ur dessa värden får man för det rena y-järnet ett motstånd
av 86.2 mikrohm pr cm?, då kurvan å sid. 201 (Enlund (2)) ger ett mot¬
stånd av 88.4. På grund av dessa kurvor drager Enlund den slut¬
satsen, att ämnen lösta i y-järn ha liten inverkan på motståndet vid
"PIE ALOIS:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
