Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brytningssättet vid Vintjärn och dess utveckling, av Gustaf Hallberg - Fyndigheternas läge och allmänna beskaffenhet - Beskrivning av gruvorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
svavel. De slaggbildande mineralen äro huvudsakligen glimmer, klorit,
hornblände och granat, och malmen har alltid ansetts giva ett gott
lancashiretackjärn. Dess värde reduceras dock betydligt av den låga
järnhalten.
Av dylik malm utgöras Vintjärnsfyndigheterna dock till högst ca
45 4, medan resten består av anrikningsmalm med lägre järnhalt — i
genomsnitt 30—40 4 — jämte högst 10 till 20 4 rent gråberg. De kunna
således i kvalitativt hänseende icke räknas bland våra värdefullaste
fyndigheter.
Gråberget förorenar i allmänhet icke själva malmlinserna såsom in
lagringar i dessa, utan håller sig i regel i och invid de ovannämnda
förtryckningarna mellan malmerna samt till kontaktzonerna invid häng
och liggvägg eller andra, någorlunda avgränsade, i malmkomplexen
inskjutande partier. Malmen åter plägar vara rikast i linsernas cent
rala delar och övergår ofta emot gråberget mer eller mindre hastigt
till anrikningsmalm.
Såsom en omständighet av stor betydelse vid val av brytningsmetod
bör även nämnas, att såväl fyndighet som omgivande bergart vid Vin
tjärn i allmänhet har en relativt fast konsistens. I synnerhet är detta
fallet med den senare, som endast sällan är genomsatt av släppor eller
på annat sätt lossnig. Själva fyndigheten är i regel storklyftig och
lämnar i allmänhet material till säkra bergfästen. Endast vid särskilt
ogynnsam ställning i förhållande till släpporna eller vid för stark
underminering bliva de i fyndigheten avsatta bergväggarna eller taken
osäkra och farliga med hänsyn till ras. Två stycken tunna gångar av
dioritafanit, vilka såsom nästan plana och med varandra parallella
skivor genomsätta en stor del av fältet, äro dock släppiga och sällan
fastväxta vid omgivande bergart och försvaga därför lokalt konsisten
sen hos berget i gruvan.
Beskrivning av gruvorna.
Allt sedan år 1725, då gruvfältet upptäcktes, har gruvbrytning utan
avbrott här bedrivits. Redan nämnda år synes Gammalgruvan hava
upptagits på ett av de förut omtalade, slyngformiga veckningsområdena,
där jordbetäckningen troligen varit gles eller tunn. Ned til ca: 00 m
djup har härvarande fyndighet i stort sett utgjorts av en, till synes
genom slyngornas sammanpressning bildad, av ofyndiga partier mellan
lagrad, ungefär 20—35 m mäktig, i fält mot väster fallande malmstock
med ungefär 30” sidostupning åt sydväst och en utbredning av över
100 meter, såväl i fält som utför stupet räknat. Djupare ned, under
denna malmstock hava från samma gruva i senare tid anträffats och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
