Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brytningssättet vid Vintjärn och dess utveckling, av Gustaf Hallberg - Beskrivning av gruvorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
brutits, över sulor å resp. 72 och 90 m djup, benämnda »Nordenssons
bottnar», tvenne mindre, cirka 6 meter mäktiga, nära horisontella eller
Hackt mot söder stupande malmkakor, troligen tillhörande en mindre
starkt hopstukad, men med nära horisontell veckningsaxel zickzackfor¬
migt veckad del av huvudmalmlagret. Även med ort åt öster på cirka
28 m avv. anträffades på sista tiden en till synes fullt brytvärd fyn¬
dighet öster om en 6 till 8 m mäktig, brant stående, från norr till
söder övertvärande dioritgång, som tydligen förut utgjort gräns för
stora Gammalgruvan åt detta håll. Den sistnämnda fyndigheten började
arbetas under benämningen »Blomman»>, men arbetet upphörde strax där¬
efter år 1902, hrvadsakligen emedan gruvan på grund av kraftbrist ej
ansågs böra hållas läns. Sedermera har västerut ovan 42 m avv. en
genom veckning hopstukad del av det kalkiga malmlagret påträffats,
ävenledes med ort från Gammalgruvan, och brutits i ett mindre rum,
kallat ”»Magneten>. Men för övrigt har i denna gruva malmbrytningen
i stort sett varit inställd sedan sistnämnda år.
År 1743 började Östergruvan brytas cirka 300 m öster om Gammal¬
gruvan, invid en även här förekommande, större, S-formig omböjning av
malmlagret. Gruvan är till största delen upptagen på en tämligen regel¬
bunden, endast i smått tillknycklad (10—20 m inbördes avstånd mellan
»åsarna»), 20 till 30 grader åt sydväst stupande avdelning av detta
lager, vilken med en fältutsträckning i gruvornas övre delar av unge¬
fär 120 m och en huvudsakligen mellan 5 och 12 m växlande mäktighet
följts mot djupet cirka 200 m utefter donläget ned till 93 m avvägning.
Gruvans västra del åter är bruten på den starkt förtjockade, från öster
mot söder och därefter från söder mot väster omböjda, mellersta skän¬
keln av huvudlagrets härvarande S-formiga slynga och utgöres i stort
sett av ett ned till 73 m avv. brutet, stående eller brant åt väster stu¬
pande gruvrum av ca 60 m längd från norr till söder och ca 25 m
bredd. Till Östergruvan räknas även ett mindre gruvrum, kallat
»Jenisej», upptaget strax väster om det nyssnämnda, på en i härvarande
starka omböjning uppträdande, brytvärd del av kalkstenslagret. Bryt¬
ningen i gruvan upphörde tills vidare år 1911, sedan arbetet i fältet
koncentrerats till den mindre djupa Pipgruvan.
Strax öster om Östergruvan anlades år 1789 en ny gruva, Östergruve
Försöket eller Försöksgruvan kallad, se pl. 2, på ett synbarligen starkt
hopskrynklat veckningsområde i omedelbar fortsättning av det med
Östergruvan bearbetade, mera regelbundna och av fektomiske störningar
mera orubbade malmlagret. Från att närmast dagen hava haft ett mera
normalt, 30 till 40" mot sydväst stupande läge ock omkring. 5 ä 6 m
mäktighet med endast de vanliga smärre invikningarna av ofyndigt
har fyndigheten i denna gruva — till synes genom ett i stupningsrikt¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
