Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brytningssättet vid Vintjärn och dess utveckling, av Gustaf Hallberg - Beskrivning av gruvorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
av ras — åter nedlades, är i sin övre del sammanbruten med den senare
gruvan och länsades åter år 1894 i sammanhang med dennas återuppta¬
sände Året därpå var den också föremål för uäderskenr men lades
samma år åter till vila i avsikt att spara därvarande malmtillgång för
framtida brytning från Gammalgruvan. Fallåsgruvan är till synes bruten
på en del av huvudmalmlagret, som nära förbinder Solgruvefyndig¬
heterna med Gammalgruvans veckningsområde, har en fältlängd av
bortåt 50 m samt ett djup under dagen av nära 40 m och synes öppnad
på en flackt liggande fyndighet av ända till ’20 m höjd och 40 m
bredd.
Så sent som år 1889 började Majorsgruvan brytas på den genom
magnetometermätning upptäckta sydvästligaste skänkeln av Östergru¬
vans veckningsområde, vilken här från 40 m avvägning — huvudsak¬
ligen till följd av infallande efter fältstupningen av S-veckets södra
krök — bildat en mäktig, i stort sett, stående fyndighet av över 55 m
längd i öster och väster samt intill 20 m bredd och däröver (se pl. 3)..
Majorsgruvan, som ned till 87 m avv. brutits såsom en särskild gruva
nedlades år 1905, sedan man kommit till visshet om den nära sam¬
hörigheten mellan den här brutna fyndigheten och Pipgruvans malm¬
lager.
Sist av alla eller år 1896 upptogs Pipgruvan, likaledes efter mag¬
netometerns anvisning, på en. relativt regelbunden fyndighet, vilken
sedermera visade sig vara den del av huvudlagret, som förenar Gammal¬
gruvans veckningsområde med den i Öster- och Majorsgruvorna brutna,
NS-formiga malmslyngan. "Till Pipgruvan har malmbrytningen i Vin¬
tjärnsfältet sedan varit huvudsakligen förlagd, så att den redan hunnit
följa fyndigheten nära 200 m utefter donläget ned till ca 115 m lodrätt
djup. Den ifrågavarande delen av malmlagret, som har sin strykning
i YNY—0OSO med i stort sett 30 till 40” sidostupning åt SSV, utbre¬
der sig från den vid gränsen till Gammalgruvan anstående, övertvä¬
rande .dioritgången ca 250 m i fält åt öster, där den närmar sig den
ovannämnda lagerslyngans sydvästra omböjning. Mot djupet inkräktas
dock denna fältlängd, enligt vad som förut antytts, ca 50 m av Majors¬
gruvan, med vilken Pipgruvan nu har vidöppet genomslag mellan ca
45 och 58 m djup. Ehuru malmlagret i denna gruva (se pl. 4) är i
stort sett regelbundet, har det dock icke undgått att beröras av det
härstädes inom jordskorpan, huvudsakligen i tangentiell led, ungefär
från nordväst och sydost verkande valvtryck, som synes vara huvud¬
orsaken till störningen i allmänhet av Vintjärnsfältets lagerbyggnad.
Även här har malmlagret blivit zickzackformigt tillknycklat genom öm¬
sevis från hängandet och liggandet inträngande åsar och dem motsvarande
utbuktningar av motsatta malmgränsen. Det inbördes avståndet mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
