Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brytningssättet vid Vintjärn och dess utveckling, av Gustaf Hallberg - Brytningssättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
införa dagbrytning i större skala. Sådana jordarbeten kommo också i
vidsträckt mån till utförande vid nästan alla de då öppnade gruvorna
bl. a. vid Sol-, Fallås-, Gammal- och Östergruvorna; och torde inemot
100 000 m? jord hava på så sätt hanterats till mer eller mindre nytta
för gruvbrytningen. Jordrymningen börjades söder om gruvorna, så
långt ner i sluttningen, att man därifrån med horisontell inschaktning
åt norr kunde vänta att träffa häll vid den punkt, där angreppet på
malmen på grund av kompassdrag eller annan anledning ansågs böra
ske. Jordstollen erhöll sålunda nederst formen av ett vanligt dike,
men vidgades solfjäderformigt inåt mot norr. Endast vid Gammalgru¬
van synes emellertid verklig dagbrytning på så sätt hava kommit till
stånd, medan »stollarna» för övrigt varit så ansatta, att de vid malmens
utgående jämt och nätt hunnit blotta fasta berget. Dagbrytningen vid
sistnämnda gruva omfattade nu det s. k. Villmanstrandsområdet, utgö¬
rande den egentliga Gammalgruvemalmens utgående i dagen väster om
den förut omtalade övertvärande dioritgången, medan det ovan om¬
nämnda dagarbetet i »Gamla gruvan» måste hava skett öster om sagda
bergartsgång. Hela den med dagbrytning vid Vintjärn uttagna berg¬
kvantiteten kan i alla händelser icke beräknas hava uppgått till
50 000: m?.
Av ålder synas Vintjärnsgruvorna eljest i regel hava öppnats medelst
sänkning direkt på kompasspåhållen och från sänkningen utgående
underjordisk brytning. Till en början, då man kring Gammal- och
Östergruvorna angrep sådana områden, där jordbetäckningen ej var så
mäktig, gjordes dagöppningarna tämligen vida, tills man från mitten
av 1700-talet började anlägga trängre, lodräta, genom de lösa jordlagren
timrade schakt, enligt Eggert Lundström”) för att göra gruvorna
mindre besvärade av vatten. Med oftast ett flertal dylika schakt hava
sålunda av gammalt öppnats Svartnäsgruvan (3 schakt), Försöket (1
schakt), Fallåsgruvan (2 schakt), Östra Solgruvan (4 schakt), Västra
Solgruvan (2 schakt) och Nya Storgropen (1 schakt), medan gamla
»Pipans schakt» jämt och nätt hade träffat den sedermera med Pipgruvän
bearbetade fyndigheten och ett likaledes åldrigt, lodrätt, timrat schakt
vid Östergruvan (Nordenskjölds schakt) neddrivits till ringa djup på
en liten malm, troligen tillhörande kalklagret, varjämte två dylika,
ett vid Solgruvan och ett vid Gammalgruvan, av gammalt neddrivits i
berg utan att nå malm.
Fyndigheternas belägenhet i en bergsluttning skulle helt naturligt
även inbjuda till déras öppnande medelst dagort eller stoll (enligt van¬
lig gruvterminologi). Enligt Eggert Lundström”) skall också redan
+x) Andra fortsättningen af mineralhistorien öfver Vestmanneland och Dalarne i anledning
af rön gjorde till 1767 års slut, av Eggert Lundström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
