Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brytningssättet vid Vintjärn och dess utveckling, av Gustaf Hallberg - Brytningssättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
raset i vestra Gammalgruvestötens (Villmanstrandsstötens) södra vägg,
taket bestått av den starkare förklyftade malmen, vilken vid brytningen
blivit för mycket underminerad. Såsom det mest betydande raset i
Vintjärnsgruvorna torde få betraktas detta sistnämnda, genom vilket
den nämnda stöten fått sin nuvarande storlek och form, omfattande i
fasta berget över 26 000 m? rymd och en area i dagen av ca 2550 m?.
Även de mindre stötarna strax öster om Villmanstrandsstöten och vid
Östergruvan torde hava delvis bildats genom ras, bland vilka i Öster¬
gruvan ett inträffat år 1818, ett annat år 1830. Två år senare instör¬
tade Vestra Solgruvans dagöppning, där timringen ruttnat, och 1861
hölls extra gruvstämma på grund av ras i Fallåsschaktet. Slutligen
är även norra delen av Svartnäsgruvan fylld av ras, som dock icke i
större utsträckning nått dagen.
Såsom i äldre tider vanligt verkställdes brytningsarbetet vid Vintjärn
till en början medelst tre- eller tvåmansborrning och skjutning med
bergkrut samt uppfordringen medelst vindspel, dragna för hand eller av
dragdjur. Muskelkraften för konst och spel ersattes dock redan omkring
år 1773 av vattenkraft från ett strax nedom sjön Vintjärn beläget fall.
Det gamla kubikfamnsbetinget ersattes år 1786 av lassbeting eller tunn¬
beting, varigenom man sökte undslippa den besvärliga kubiceringen av
gruvrummen, och år 1828 antogs edsvurna skrädförmän.
2:dra perioden.
Sedan år 1846 mera effektiv vattenkraft genom kanalanläggning fram¬
dragits till fältet, sedan år 1860 enmansborrning börjat användas för
brytningen, sedan år 1864 borrfotsbeting införts och beslutats anläggande
av såväl utfraktsbanor från lavarna som uppfordringsbanor i gruvorna
efter donläget och sedan år 1871 försök med dynamit börjat göras, torde
man kunna säga att brytningen vid Vintjärnsfältet i och med 1870-talet
börjat inträda i ett mera modernt skede.
Vad som nu till en början huvudsakligen inverkar på brytningsme¬
toden, är den till mognad komna insikten, att malmen lämpligen bör,
såvitt ske kan, uttagas närmast under dagen och i fält, innan ytterli¬
gare avsänkning göres. och att man till följd därav icke bör nöja sig
med att bryta och sänka på redan blottade malmer, utan anstränga sig
att på högre nivåer i fältet uppdaga och bryta nya fynd. Ännu är
man dock länge hänvisad till borrning för hand och mindre effektiva
uppfordringsanordningar samt arbetar utan tanke på möjligheten av
den fattigare malmens tillgodogörande genom krossning och anrikning.
Vad värre är, man har fortfarande under en lång period högst vaga
begrepp om gruvfältets geologiska byggnad. Invikningarna av sido¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
