- Project Runeberg -  Jernkontorets annaler / Etthundrafjärde årgången. 1920 /
426

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brytningssättet vid Vintjärn och dess utveckling, av Gustaf Hallberg - Brytningssättet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

426
nedåt, vinkelrätt mot häng- eller liggvägg. Mellan åren 1875 och 1903,
då berguppfordringen uppgick till sammanlagt 673 750 ton, drevos Så¬
lunda inalles ungefär 1145 sträckmeter ort och 65 m schakt genom
ofyndigt berg och borrades omkring 700 m provborrhål. Av schakt
och orter kunna visserligen en mindre del anses hava varit under alla
omständigheter lämpliga för rationell tillredning; men siffran 2.8 sträck¬
meter gråbergsort, gråbergsschakt eller provborrhål pr 1000 ton upp¬
fordrat berg kan ju likväl anses i någon mån upplysande.
Brytningen skedde under ifrågavarande period fortfarande huvudsak¬
ligen i öppna rum. Det tillfälliga sätt, på vilket man, ofta »händelse¬
vis», anträffade de ’brytvärda linserna», gjorde det dock länge omöjligt
att här anordna en någorlunda regelbunden pallbrytning, vilket ju, med
hänsyn till den större kostnaden för bröst- och takborrning, eljest i
allmänhet varit det enda riktiga. Brytningsmetoden blev i stället
ganska komplicerad och man fick esomoftast begagna sig bl. a. av både
takbrytning och väggbrytning.
För kommunikation med dagen användes antingen de gamla donlägiga
uppfordringsbanorna eller, såsom vid Gammalgruvan och Majorsgruvan,
särskilt från dagytan neddrivna, lodräta uppfordringsschakt. Dessa
schakt anlades dock icke, såsom vid moderna framtidsschakt är vanligt,
såvitt möjligt utom fyndigheten, utan riktades uppifrån direkt på —
såsom man antog — högsta punkten av den förment härstädes brant
stående malmen och neddrevos dit genom det överlagrade ofyndiga ber¬
get. Tanken på användandet av dagstollar hade helt och hållet över¬
givits, då de ansågos för dyrbara i anläggning i förhållande till de
fördelar, man av dem kunde vänta.
Mot djupet tillreddes malmens uttagande i regel direkt genom av¬
sänkande i förlängningen av uppfordringsbanan eller schaktet. I saknad
av bestämd arbetsteori rörande fyndigheternas läge, såg man sig dock
ofta nödsakad att lägga tillredningssänkningar avsides från uppford¬
ringsvägen i därstädes händelsevis blottade malmsulor eller där eljest
någon malmanledning ansågs vara för handen. Fyndigheternas öpp¬
nande skedde för övrigt antingen genom direkt framdrivna, horisontala
väggstrossar eller genom orter. Väggstrossarna togos ofta ca 3 m höga
med full bredd mellan de ofyndiga väggarna eller tilltänkta bergstöd.
De anlades helst direkt under det ofyndiga taket. Om detta sänkte sig,
hände det att sulan efter hand avpallades, tills vidare endast jämnt så
mycket, att strossen behöll sin höjd vid själva brottet. Vid stigande
tak drevs tillredningsstrossen ofta också i riktning uppåt utefter detta,
såvida stigningen ej skedde mera tvärbrant, i vilket fall strossen, om
ej stigort tillgreps, i regel fortsattes horisontalt. Tillredningsorterna
drevos vanligen utefter malmens hängande, antingen horisontalt eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:42:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jernkont/1920/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free