Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brytningssättet vid Vintjärn och dess utveckling, av Gustaf Hallberg - Brytningssättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
stigande med detta, och vidgades i förra fallet i regel medelst vägg¬
strossning till full bredd. Om en stigort i brottet mötte ofyndigt berg,
lades fältort efter detta såsom tillredning för pall. Eljest drevs stigort
mestadels till genomslag med en ovanför liggande sula såsom anbrott
och rullschakt för dennas nedpallande, t. ex. i och för bandavsättning.
Öppnades malmen från uppfordringssänkningen, fick man ju direkt ut¬
fraktsväg på arbetsrummets sula, men om tillredning skett genom annan
sänkning, måste man med särskilda, längre eller kortare utfraktsorter,
oftast genom ofyndigt berg, leta sig fram mellan tillredningssänkningen
och uppfordringsbanan.
Befanns taket ovanför det för tillredning utstrossade rummet vara
malmförande, angreps nu detta med takbrytning och tillgodogjordes på
detta sätt, såvitt möjligt, tills ofyndigt berg eller förut utbrutet rum
mötte. Härvid fick det brutna berget ofta delvis till en tid kvarligga
under takstrossarna, varigenom en sorts magasinsbrytning uppkom. Det
magasinerade berget avsågs dock egentligen aldrig såsom stöd åt gruv¬
väggarna, utan endast till underlag för borraren. På grund av fyndig¬
heternas sedermera utforskade natur behövde takbrytningen i allmänhet
icke fortgå uppåt till någon större höjd över sulan, innan den kunde
avslutas mot någon flackt liggande del av hängandet. Sedan fyndig¬
heten ovanför tillredningsrummet sålunda tillgodogjorts, uttogs malmen
i dess sula genom pallning. Sistnämnda brytningsmetod användes dess¬
utom nästan uteslutande vid malm, som tillretts genom stigort. Pal¬
larna höllos i regel 6 till högst 8 m höga, men betydligt lägre pall¬
höjder förekommo ofta och man drog sig t. o. m. ej för så låga pallar
som 2 m, ifall större malmhöjd tillfälligtvis ej erbjöds.
Såsom ovan antytts, var det emellertid under perioden före senaste
sekelskiftet långt ifrån alltid som omständigheterna medgåvo en så pass
regelbunden brytningsmetod som den ovan skisserade. Villrådig som
man var, angående de mera händelsevis blottade >»malmkorvarnas> eller
»malmkakornas» natur och utsträckning, angrep man dem ofta, utan
någon egentlig tillredningsbrytning, direkt med takstrossning, sulustross¬
ning eller väggstross över hela deras vidd. Väggstrossar av detta slag,
vilka till skillnad från tillredningsstrossarna kallades >hög väggstross»>,
förekomma ofta av 7 m höjd och däröver. — Till »öppnarumsbrytningen»>
under denna period är slutligen också att räkna avstrossning av förut
såsom bergfästen avsatta, men onödigt stora malmpelare, sådan den på
1870-talet ägde rum i Svartnäsgruvan.
Liksom av ålder varit vanligt, söker man även nu bryta gruvrummen
så, att de kunna hållas öppna allenast genom kvarsättande av bergfästen,
såvitt möjligt ofyndiga. Dessa bliva fortfarande naturligtvis ganska
oregelbundna, då man icke är 1 stånd att på förhand uppgöra någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
