Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brytningssättet vid Vintjärn och dess utveckling, av Gustaf Hallberg - Brytningssättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
lunda friskjutna bergfästet, fortfarande i en och samma pall, ända från
sistnämnda sula och ned till förutvarande pallsulan. Då brytningen
hunnit så långt i fält, att nytt bergfäste skulle avsättas, sänktes pallen
åter, i det att pallort anlades under detta, varefter metoden upprepa¬
des som förut, så länge malmen höll i sig i fält. — I det fall att
schaktgaveln befanns mindre brytvärd eller man eljest av någon anled¬
ning ansåg med omsorgen om schaktets trygga bestånd oförenligt att
skjuta en större bresch i detsamma, skedde tillredningen medelst en
fältort, anlagd på samma nivå som den tillämnade pallsulan och för
övrigt lämpad till blivande utfraktsort. Sedan orten inkommit på bryt¬
värd fyndighet eller eljest tillräckligt långt från schaktet, drevs stig¬
ort utefter hängandet till genomslag med ovanför belägna malmbotten,
varefter pallningen i fält fortsattes, såsom förut är beskrivet. Mötte
därvid något icke brytvärt parti, genomgicks detta med fältort å pall¬
sulans nivå och kvarlämnades såsom bergfäste, medan pallningen bakom
detsamma fortsattes efter drivande av ny stigort i malm 0. 8. v.
För att öka berglossningen söker man vid brytningen hålla pallarna
högre än förr. En pallhöjd på omkring 10—15 m är nu den vanligaste,
men vida högre mått förekomma, särskilt i Östergruvan, där +t. ex. pal¬
lar med resp. 17 och 25 m höjd brutits. Den med användandet av
mycket höga pallar förenade omständigheten, att berget slås sönder och
lämnar mera sylta, vilken förut varit en stor olägenhet, har nämligen
nu, efter införandet av anrikning, i stället blivit en fördel, såsom med¬
förande besparing i kraft för krossningen.
Det ofrånkomliga bemödandet att kvarsätta så litet som möjligt av
fyndigheten i bergfästen gjorde det emellertid fortfarande omöjligt att
alltid noggrant följa en enligt förenämnda principer uppgjord plan.
Först och främst var det ju i regel onödigt, att vid flack stupning hos
malmlagret kvarsätta ett bergfäste i malmen med horisontal översida;
och då man vid ifrågavarande brytningsmetod icke kunde på förhand
avgöra, huru stupningen lokalt skulle vid bergfästena ställa sig, blev
det ofta nödvändigt att med en särskild irreguliär pall nedanför en för¬
utvarande pallsula uttaga ett trekantigt malmparti mellan liggandet
och den mot detta vinkelräta översidan av en pelare. Vidare kunde
det hända att man i malm för säkerhets skull avsatt ett större berg¬
fäste än som sedan visade sig nödvändigt, i vilket fall avstrossning av
detsamma också måste ske med irreguliära metoder. Slutligen måste
man ju alltid försöka laga så, att bergfästena avsattes i de mindre fyn¬
diga invikningarna och förtryckningarna, och då det under denna bryt¬
ningsperiod kunde hända, att dessa senare alldeles oförutsett intogo ett
nära horisontalt läge mellan två under brytning varande pallnivåer, så
hände det även i dylika fall, att man fick frångå den reguliära bryt¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
