Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Hade han ej vid vissa tillfällen sett dem surras fast
vid palmträden på Meringes gård och deras ryggar
piskas till trasor av de vita gudarna? Icke
underligt då att en förnäm irländsk terrier i den vite
gudens kärleksfulla armar betraktade negrerna med den
vite mannens ögon och betedde sig mot negrerna
på det sätt som inbragte honom den vite gudens
beröm.
Det var en bråd dag för Jerry. Allt ombord på
Arangi var nytt och underligt, och hon var så
belamrad, att det oupphörligt hände de
märkvärdigaste saker. Han hade ännu en dust med vildhunden,
som stod i bakhåll och förrädiskt angrep honom
från sidan. Krämarlådor som tillhörde de svarta
hade staplats upp oordentligt så att det blev en liten
öppning mellan två lådor i det understa lagret. Då
Jerry sprang förbi, åtlydande en vissling från
kaptenen, rusade vildhunden fram ur detta hål, högg
sina vassa valptänder i jerrys gula sammetsskinn och
tog sedan ett skutt in i sitt gömställe igen.
Jerrys känslor voro åter sårade. Han kunde
förstå angrepp från sidan. Det hade han och Michael
ofta varit med om, ehuru endast på lek. Men att
fly utan strid från en påbörjad batalj, det stred mot
Jerrys vanor och natur. Med rättfärdig vrede
rusade han in i hålet efter sin fiende. Men här hade
vildhunden fördelarna på sin sida. Då Jerry kilade
in i det trånga hålet, stötte han huvudet mot lådan
som låg ovanpå, och i nästa ögonblick kände han
hur den andres tänder rände in i hans käk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
