- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
22

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med notarien, förstod hon, att nu skulle det, som
förberedts bakom hennes rygg, ske.

Den halftimme Greta åhörde notarien Svandals,
hufvudsakligen på de tongifvande tidningarnes
omnämnanden stödda yttranden om teater, konst och
litteratur, var en förtvifiadt tråkig stund i hennes
lif. Hon vätte i smyg på fingerspetsarne och sökte
släta till sina ostyriga hårslingor, hon gaf inskränkta
svar på frågor, som notarien säkert visste vara
spirituella, eftersom han hämtat dem ur franska
romaner, och hon svarade ej, förrän han frågat
två eller tre gånger. Greta led af en obestämbar
fruktan för något obehagligt, som utan tvifvel skulle
inträffa förr eller senare och när hon ej såg en
möjlighet att undslippa detta obehag, gjorde hon
hvad i hennes förmåga stod för att uppskjuta det
afgörande ögonblicket.

Notarien märkte hennes bryderi, men han hade
befunnit sig i samma situation förut och drog
afsiktligt ut på tiden. Han trodde sig vara en stor
människokännare och ville endast använda den
rätta sekunden.

Greta kände hans iakttagande blickar bränna
sin högra kind och allt det mod hon ägde försvann
spårlöst inför detta lugna bidande och den aldrig
sinande ordström, som jämn och bred flöt öfver
notariens tunna läppar. Hon ämnade stiga upp
och gå till modren. Men hon visste på förhand
hvilken blick, som skulle möta henne, och
antagligen var det ögonkastet åtföljdt af en barsk
tillsägelse att genast vända om. För den
förödmjukelsen ville hon ej utsätta sig, så mycket mer som
hon redan tyckte sig se notariens leende därvid.
Hon förblef sittande på sin plats och önskade blott
en sak: att notarien skulle säga det oundvikliga,
medan hon ännu ägde litet mod kvar. Men han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free