- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
23

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjorde sig ingen öfverflödig brådska och utan att
ens bråkdelen af en sekund lämna hennes profil
ur sikte började han leverera en längre beskrifning
öfver en bal i societeten. Den beskrifningen var
magneten, med hvilken han fängslade sina
åhörarinnor vid sig, och han sparade den alltid till den
rätta stunden, han visste ju, att han kände de
unga flickorna.

Greta insåg, att hennes motståndskraft snart
tagit slut, om tio minuter skulle hon svara ja till
hvad som hälst. Hon blef förbittrad öfver sin egen
hjälplöshet, men äfven vreden spolades bort af
ordströmmen, som i samma söfvande takt flödade
mot hennes trumhinnor. Greta hängde hopplöst
med hufvudet och var på väg att gifva sig förlorad.

Då knackade det på tamburdörren; inte blygt
och försagdt, som när en supplikant eller en artig
besökare begär att blifva insläppt, utan hårdt, nästan
brutalt som ett kärft, befallande: släpp genast in mig!

Greta vågade knappt tro, att hon hört rätt.
Men så snart hon öfvertygat sig därom, flög hon
upp från stolen och skyndade ut glad åt afbrottet,
som åtminstone skulle gifva henne tid att tänka.
Det var Sven Malm, som oombedd steg in, när
hon öppnat, och hon kände sig så lycklig öfver
att möta en barndomsbekant just nu, att hon
glömde den gångna halftimmens obehag och med en
värme, som framkallade en brännande rodnad på
besökarens kinder, önskade hon honom välkommen.

— Tack, tack! sade han och behöll hennes
hand i sin.

— Stig nu in Sven! uppmanade hon och
försökte draga honom med sig.

Han sneglade in genom förmaksdörren och den
mörka färgen på hans ansikte efterträddes af en
ännu högre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free