Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, svarade han kort och när han
upptäckte notariens välvårdade figur och missnöjda
min, fortsatte han brådskande: — Följ med mig
ut i stället! — Han talade hviskande och Greta
invände lika lågmäldt:
— Snälla Sven, det är omöjligt...
— Jag skall visa dig något.
— Nej, nej.
— Och du skall aldrig ångra att du följt mig.
Greta gaf sig ej tid att reflektera öfver det
egendomliga i denna begäran och nekade på nytt
att gå med. Men han höll henne fast och när
hon sökte draga sin hand, som fortfarande hvilade
i hans, tillbaka, grep han så hårdt om den, att
hon sakta jämrade sig.
— Aj, Sven... du gör mig illa.
— Följ mig! hviskade han ifrigt. — Du skall
få se något. Du skall få se, säger jag. Åh du!
Hans häftighet förfelade ej att göra intryck
på henne och nyfikenheten, som alltid någon gång
spelar en stor roll i hvarje kvinnas lif, gjorde
äfven sitt till och i stället för att lämna honom
ensam i tamburen, frågade hon hastigt:
— Hvad är det, du vill visa mig?
— Kom med, Greta!
Hans enträgna uppmaningar ökade hennes
nyfikenhet och utan att närmare betänka hvilka följder
ett medgifvande kunde hafva inlät hon sig på en
underhandling.
— Sedan... om en stund.
— Nej genast... eljes får det vara.
— Nej, men det är ju alldeles tokigt det här,
kära Sven.
— Nu eller aldrig, sade han envist.
Greta ämnade missnöjd göra honom
uppmärksam på det omöjliga i hans förslag, men innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
