- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
25

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon hunnit det, hostade notarien ogillande från
förmaket. Han hade sett, hvem besökaren var,
och fann det opassande af den dam han uppvaktade,
att i den halfmörka tamburen underhålla sig med
en annan kavaljer, under det han väntade; och än
mer opassande fann han det, emedan han icke
trots aktningsvärda försök lyckades uppfatta en
stafvelse af de ifrigt växlade replikerna. Ifall
notarien undvikit att gifva sin närvaro till känna,
hade det varit sannolikt, att Greta aldrig tänkt på
Sven Malms förslag. Men i detsamma hon förnam
hans hostning, hvilken i hennes öron ljöd som en
tillrättavisning, kom det öfver henne ett oresonligt
begär att göra något galet och därigenom hämnas
dels på modren, som försatt henne i en falsk
situation, men framförallt på notarien, som hon fruktade
och hvilken dessutom understod sig att gifva henne
direkta påminnelser.

— Jag följer med, sade hon trotsigt och
skyndade därefter till dörren och yttrade näbbigt inåt
förmaket: — Adjö, herr notarie! Jag ber er
ursäkta, att jag inte kan stanna längre, men Sven
och jag ha kommit öfverens att göra en liten
utflykt i dag. Han är här och hämtar mig nu.

Notariens min vid detta oblyga
tillkännagifvande, föreföll henne så lustig, att hon med
möda återhöll ett leende, men hon ägde nog naturlig
takt att vänta därmed, tills hon åter befann sig
ute i tamburen.

— Men er fru mor sade mig... stammade
notarien handfallen.

— Ja visst, afbröt Greta påpassligt och
missförstod honom med afsikt — hälsa henne så mycket
och säg, att jag är tillbaka om ett par timmar.
Mamma är nog i rummet innanför.

Sven Malm hade redan tagit ned Gretas kappa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free