- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
26

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från klädhängaren. Nästa sekund hade hon den
på sig, fick tag i sin vinterhufva, knöt banden
under hakan och skyndade ut. Under vanliga
förhållanden skulle hon ej uppfört sig på ett sådant
sätt, därtill var hon för väl uppfostrad, men likt
alla undergifna och skygga naturer gick hon för
långt, när hon verkligen en gång gjort uppror mot
förtrycket. Dessutom flydde hon för en fara, som
syntes henne så fruktansvärdt stor, att hon ej gaf
sig tid att tänka, blott hon kom undan den.
Notarien hade lyckats alldeles för väl i sina
bemödanden att skrämma Greta och därför korsade en
oförutsedd händelse hans planer och gjorde om
intet hans beräkningar. Han hade lidit skeppsbrott
i själfva hamnen och förargad öfver sin otur satt
han, där han satt, och tuggade sina naglar.
Sedermera hördes han lyckönska sig till detta afbrott,
ty en ung dam, hvilken uppfört sig så som mamsell
Lindström, var säkerligen icke den, han ansett
henne vara.

Men Greta och Sven skyndade utför trappan,
genom förstugan och öfver gården. Bägge
sneglade ofrivilligt bort mot verkstadens fönster för att
se, ifall snickarmästaren märkt dem, men ingen
gaf akt på de båda unga och så hunno de lyckligt
ut på gatan. De saktade ej farten utan veko af
åt vänster och ilade vidare. En besvärande känsla
af att de gjort sig skyldiga till något mycket
enfaldigt kom dem att öka sin hastighet ännu mer,
och lika mycket fruktade de att upptäckas i sista
minuten och kallas tillbaka med ett barskt rop
från fru Lindström. Att fullfölja hvad de börjat,
var det enda som återstod, att vända om skulle
ovillkorligen kasta ett löjligt skimmer öfver dem
bägge. Greta bet trotsigt ihop tänderna och tog
ut stegen för att hinna med sin följeslagare, hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free