- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
35

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom fönstren, väntade i förstugan och bad dem
vänligt stiga in. Företrädda af henne gingo de
båda unga genom alla rummen och när de äfven
besett vinden, återvände de till salen, som sträckte
sig öfver hela husets bredd och hvars gafvelfönster
vette utåt vägen. På den gamlas uppmaning togo
de plats. Hon bjöd dem saft och vatten med
småbröd till och de läppjade under högtidlig tystnad
på hvar sitt glas. Icke ens Sven Malm kom sig
för med att säga något, den gamla damens kyligt
afmätta sätt tillbakavisade allt närmande. Solen
sken in genom gårdsfönstren och narrade af dess
varma strålar surrade ett par feta flugor mot
rutorna. Blommorna fyllde salen med vällukter.
Greta kände sig andäktig till sinnes och hennes
lust att lefva sitt lif eller en del däraf i detta hus
ökades. Hon glömde både Sven och den gamla
damen, som stel och rak stod vid divansbordet och
betraktade henne. Allting syntes så enkelt och
var så fridfullt, hon önskade blott tillåtas få stanna
med ens. Men medan hon satt och drömde om
något kommande, blef det klart för henne, att de,
som redan bodde här, helst icke ville lämna det
gamla huset utan stanna sin tid ut.

— Hur kommer det sig, att ni flyttar härifrån
fru... fru ... Hon häjdade sig, ty hon visste icke
den gamlas namn.

— Vi äro tvungna, ljöd svaret kyligt afvisande
och Greta tyckte, att det lät, som när torra grenar
sakta gnida mot hvarandra.

Den unga flickan märkte, att hon ovarsamt
berört en ömtålig punkt och ångrade det;
Tystnaden lade sig ånyo öfver det lilla sällskapet och
Greta började längta att få komma ut i det fria.
Solen var långt ifrån så vacker, som hon nyss förut
funnit den. Blommornas doft verkade söfvande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free