- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
36

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

katten jamade ängsligt på gården och en svag
skymning bredde sig oväntadt öfver rummet. Greta
tyckte ett ögonblick, att det blifvit kallt och dystert
och med en rädd åtbörd svepte hon ihop kappan
kring sig.

— Ett moln går förbi solen, sade Sven Malm.

Det var, som om hans vänliga och litet
bullrande stämma förjagat den tryckande stämningen.
Strax efteråt var det lika gladt och ljust igen och
Greta log.

— Ja visst, det var ett moln, sade hon sakta.

Den gamla damen borta vid bordet skrattade
intetsägande. Hennes långa, smala fingrar grepo
kring saftkaraffen och med ett misslyckadt försök
att visa sig vänlig yttrade hon:

— De barnen, de barnen... Hvad hon
menade därmed fick ingen veta, ty just som man
förmodade, att hon skulle fortsätta, knep hon ihop
läpparne. Sedan stod hon en stund och ruskade
beklagande sitt hufvud, kring hvilket de styfstärkta
mössbanden fladdrade likt ett par vilsekomna
fågelungar. Och när de slutligen lade sig till ro på
hennes tunna axlar, frågade hon konventionellt
artigt: — Behagas det kanske något mer att dricka?

Sven Malm såg bort till Greta och när hon
gjorde en afböjande rörelse, reste han sig.

— Nej tack! svarade han och tog sin hatt till
tecken att de ämnade gå.

Den gamla damen hörde honom ej. Hennes
blick hade erhållit ett frånvarande uttryck, som
om hon icke längre vetat af deras närvaro. Hon
stod alltjämt med handen kring den egendomligt
formade saftkaraffens hals och syntes vänta på
något. Först när Sven Malm hostade otåligt för
att ånyo ådraga sig hennes uppmärksamhet
vaknade hon upp ur sina tankar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free