Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Förlåt mig! bad hon och såg urskuldande
på Greta. — Men jag rår inte för det. Se, vi ha
bott här mer än trettio år. Mina vackraste minnen
och allt annat... sorgerna med, ty hvem kan
undgå sådana?... äro förknippade med huset. Det
finns knappt en enda liten fläck, som inte har
något särskildt att säga mig. I rummet på andra
sidan köket äro barnen födda. Och där stod lille
Görans vagga om dagarne. — Hon pekade mot ett
af fönstren åt gården. — Solen skulle skina på
honom. Den gjorde så, men inte hjälpte det...
nej det hjälpte inte alls. — Och där borta är en
brun fläck på väggen ofvanför soffkarmen. Den
är efter min mans hufvud. I femton år har han
hvarje dag lutat sig mot väggen, när han hvilat
en stund efter måltiderna. Han är van vid det.
Vanan gör oss ofria, men... Ja, vi ha varit
lyckliga och vi ha haft våra sorger också. Vid
fönstret där dog Malin... hon var nio år då. Hon
ville alltid ligga där och se på hästarne, när de
gingo till och ifrån arbetet. Solen sken på henne
med... dagen i ände... och så gick hon sin väg...
till solen. Den älskade hon och därför fick hon
det bästa, ty det är nog sant, att de, som dö
unga, äro lyckligast. De slippa så mycket, ser ni. —
Hon tycktes stå i begrepp att fortfara med sitt till
hälften resignerade, till hälften sönderslitande prat
men mötte i detsamma den skrämda blicken i Gretas
ögon. — Ja ja, sade hon trött och ett på en gång
mildt och litet ömkande leende spelade en sekund
kring de vissna läpparne, när hon tillade: — Lifvet
är som en stor, brokig väfnad. Är botten stark
och grof håller den... annars icke. — Se så, bry
er nu inte om hvad jag säger, en gammal gummas
prat är ingenting att fästa sig vid. Och nu önskar
jag endast, att ni måtte trifvas här lika väl som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
