- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
47

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då vaknade gubben Lindström till medvetande
om det närvarande, tryckte sin svärsons hand och
tänkte:

— Herre gud, att en karl, som hela sitt lif
handskats med trä, kan stå och drömma om sådant,
som borde vara glömdt för länge sedan.

Vigseln var slut och den improviserade
dubbelkvartetten stämde upp. Därefter druckos skålar
för de nygifta, och till slut höll garfvarmästar
Lundstedt från Kungsholmen ett tal, som
hufvudstupa jagade fruntimren ur salen men åt hvilket
herrarne skrattade sig halft fördärfvade.

Så kom musiken och dansen började. De
nygifta öppnade balen och efter dem kastade sig
både gamla och unga in i dansens hvirflar. Sven
Malms stormande glädje meddelade sig åt alla,
äfven fru Lindström smittades slutligen däraf.
Hennes under vigselakten mulna uppsyn ljusnade
märkbart och i ett svagt ögonblick anförtrodde
hon en väninna, att svärsonen såg riktigt bra ut.
»Vore han ständigt sådan som i dag, skulle jag
nästan kunna förlåta honom, att han tager Greta
ifrån oss», sade hon.

Litet längre fram på aftonen ägde en
sammanstötning rum mellan brudgummen och hans
svärmor och fru Lindström återtog sin förorättade
min. Hon behöll den sedermera hela sitt lif och
hvar gång hon talade om sin måg, skedde det med
ett eftertryck, som icke lämnade något öfrigt att
önska i tydlighet.

Men Sven Malm var strålande glad. Han
hade vunnit det, han eftersträfvat mest af allt,
och han hvarken ville eller kunde tänka på annat.

Det dansades, så att trossbottnarne sviktade,
och sedan afåts en aftonmåltid — det hette inte
supé ännu — som fördelaktigt vittnade om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free