Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge ehuru på helt olika sätt. Greta trodde dem
och instämde i deras munterhet, ty fastän ingen ville
se det var hon ännu den lilla okynniga flicksnärtan,
som gärna begått ett streck, blott hon vågat det.
Som hade det skett efter en omsorgsfullt
utarbetad plan drog Sven Malm försorg om, att Greta
aldrig erhöll tid att tänka. Det föreföll ibland,
som om han fruktat okända svårigheter och för
den skull sökt jaga själfva tiden raskare framåt.
Han misstrodde sin blifvande svärmoder och vågade
i händelse af fara ej lita på svärfadren, för den
skull hade han ej tid att vänta. Hans ifver
smickrade Greta, som stod utanför det mesta och var
nöjdast med, att andra bestämde hennes
handlingssätt, det gjorde allt lättare och bekvämare. Hon
deltog i förberedelserna till bröllopet och fann
dem trefliga, särskildt njöt hon af den sista tidens
jäktande. Någon enstaka sekund gjorde hon ett
svagt försök att sätta sig in i det nya, som skulle
hända, men hon kände sig genast nedstämd och
grep i flykten närmaste tillfälle att skingra sina
besvärliga tankar. Och tack vare omgifningens
trägna uppmärksamhet lyckades hon alltid. Ingen
tänkte häller på att fråga efter hennes känslor för
den man, hvars maka hon inom kort skulle vara,
och själf hade hon ansett det ogrannlaga, ifall ett
dylikt spörsmål riktats till henne.
— Det, som skall ske, det sker alltid, plägade
fadren säga. Enligt Gretas åsikt låg det något
tröstande i att veta detta, och bäst af allt var,
att det höll grubbel och obekväma tankar på
afstånd. Det gällde ju endast att följa med och
noga taga vara på de goda dagarne, de onda skulle
säkerligen infinna sig trots hennes försök att hålla
dem på afstånd.
Men det var icke tillräckligt, det såg hon nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
