- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
65

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om det blott icke gifvits något, som stött henne
tillbaka från mannen, skulle allt blifvit enklare.
Först fruktade hon, att det berodde på något fel
hos henne själf och ville bestraffa sig därför, men
instinkten, som sällan leder vilse, ehuru den ej
alltid kan förklara, lät henne ana, att hon icke
var skyldig. Hon visste ej, ifall hon var mer
finkänslig än andra, och det försvårade hennes sökande.
Likväl grubblade hon samvetsgrannt öfver det
problem, af hvars rätta lösande hon tyckte, att hela
hennes framtid berodde. Hon fann ingenting att
hålla sig vid och smärtsamt träffad af sin oförmåga
grämde hon sig djupt.

I hennes ögon kom det förtviflade uttrycket
hos ett jagadt djur, för hvilket alla vägar till flygt
äro stängda. Hufvudet sjönk långsamt ned, så att
hakan hvilade mot bröstet, och klagande sade hon:

— Jag vet inte, hvad det är, men jag kan
inte... jag... kan... inte. Strax efteråt log hon
ansträngdt. Det hade slagit henne, hur gagnlöst
det var att öfver öronen gräfva ned sig i detta
trista sökande och när det var henne omöjligt att
sofva, hvarför kunde hon ej tänka på annat? Och
villigt, som om den endast väntat denna vink, löd
hjärnan och tog fast vid ett annat ämne.

Hela tiden, medan bröllopet pågick, sväfvade
hon som i en luftig dröm. Hennes ja var
fullkomligt ärligt menadt, ty det hade varit mycket
ohöfligt att säga nej till en fråga, på hvilken en
präst väntade ett ja som svar. Det var ett skäl
och flere andra lika tunga eller lätta skulle hon
kunnat taga fram, om någon begärt det. Man
begärde ingenting annat af henne än att hon från
början till slutet skulle vara lika vacker och älsklig
och den önskningen var det ej svårt att tillmötesgå.
Först när Sven Malm lade hennes arm under sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free