- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
66

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och med en stolt nick åt gästerna, som trängdes
kring dem, drog henne med sig, var hon på väg
att vakna. Men hon gjorde det icke och det kostade
henne ingen ansträngning att åter sluta ögonen,
hon var van att vandra genom världen på det
sättet. Och därmed tog hon plats i vagnen och
åkte bort. Ett par minuter dröjde det, sedan kände
hon ett smärtsamt stygn i bröstet, hon hade
plötsligt erinrat sig några ord, hvilka slaktarmästar
Göransson sagt till en af sina mågar. Det var
oafsiktligt, hon fått höra dem, och just därför syntes
de henne äga större betydelse. Hon hade stannat
i förmaksdörren, varm och rödblommig efter en
polka med sin make, och icke vetat, att någon
befann sig i närheten. Och så trängde
slaktarmästarens skrällande bas till hennes öron och lyftade
litet på den slöja af ovetenhet, som hängts kring
henne. Hon märkte, hur hon var på väg att blifva
nedstämd och orolig, och sökte med all makt
befria sig från den beklämmande känsla, som hotade
att ohjälpligt störa hennes lugn. Men det lyckades
ej, likt narrbjällror ljödo de förflugna orden och
skramlade mot hvarandra med en ohyggligt skärande
klang.

Då hon först hört yttrandet, hade det oförstådt
susat förbi henne, men sedan hon väl kommit in
i vagnen, var det, som om en bjudande
nödvändighet tvingat henne att söka dess egentliga mening.
Att den var allt annat än vacker, därom hade hon
blifvit underkunnig genom åhörarens gnäggande
skratt, som tvärt brutits af och ändat med en
förlägen hostning, så snart han upptäckt föremålet
för svärfadrens kvickhet.

Vagnen skramlade öfver den ojämna
stenläggningen och hon sökte ifrigt de fula orden, hvilkas
innehåll stod fastbrändt i hennes minne. Och det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free