Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde henne mycket ondt att Sven, hennes Sven,
otvifvelaktigt skulle instämt i skrattet, ifall han
hört yttrandet. Tanken därpå pinade henne
outsägligt och ur den föddes en annan. Det gick upp
för henne, att hon fördes mot något oskönt, kanske
vidrigt. För att icke blifva rädd tog hon ur minnets
skräpkammare fram sina bästa flickdrömmar. Men
när hon synade dem i julinattens bleka dager
föreföllo de så enfaldiga och snedvridna, att äfven de
skrämde henne. Icke voro de något att bygga på
dessa små färglösa overkligheter. Och Greta Malm,
som ännu kände sig vara Greta Lindström blef
tårögd, den stora förändringen kom ej, undret
uteblef. En stund efteråt snyftade hon sakta,
ingenting var så, som hon tänkt sig det.
Då hade mannen bredvid tagit hennes ena
hand i sin och tryckt den ömt om än litet för
kraftigt. Hon blef oändligt tacksam för detta bevis
på medkänsla och ett svagt hopp, att det hon for
emot ändå icke var fult och styggt, väcktes inom
henne. Och så beslöt hon att följa honom lydigt
och undergifvet, som det ägnar och anstår en ärbar
hustru. Knappt var hennes beslut fattadt, förrän
det osköna, som redan skrämt henne, lik en bomb
slog ned i hennes mödosamt uppförda byggnad af
små skäl och blyga önskningar och sprängde den
i luften. Kusken, en främling, som ej kände dem
ens till namnet och som glömt dem i morgon,
framförde med ett menande grin, halft tillgjordt,
halft fräckt sin lyckönskan. Och åt den skrattade
Sven, visserligen tvunget, men han skrattade. Han
och alla... alla utan undantag sågo således något
lustigt men tarfligt, kanske rått i det, som hon
trott vara det vackraste och ömtåligaste af allt.
Det var därför en ängslande fruktan för obekanta
faror ånyo kom öfver henne. Att veta sig ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
