Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara instängd med Sven i detta afsides belägna
hus väckte en känsla af öfvergifvenhet, som
sammanpressade hennes strupe och gjorde det svårt att
andas. Han var en vän från barndomen, men
icke var det något skäl för dem att draga sig undan
allas blickar, icke behöfver det, som är rent, döljas.
Så kom skrämseln blytung och elak i
sängkammaren. Deras hem, hvad ägde de orden för
betydelse, när hon förnam faror i den instängda
luften och framför sig såg det fula och osköna,
hon fruktat. Hon ville fly, men det man sagt
vara hennes plikt, ställde sig hindrande i vägen
och då började hon tala. Hon inbillade sig, att
hon tillräckligt öfvertygande bevisat, hvad hon
önskat, och blef litet nöjdare. Sven skulle
säkerligen förstå henne, blott han lugnat sig. Å andra
sidan visste hon, att de flesta underkastade sig
det, hon fann anstötligt. Hennes tankar tangerade
ett ögonblick fadrens och modrens förhållande till
hvarandra, men hon följde dem ej till slut, det
hade bestämdt varit opassande. På nytt skrämd
af de vägar, tankarne togo, gjorde hon ett försök
att ordna dem, men de liknade en ohjälpligt
tilltrasslad härfva, där hvarje liten tråd var så skör,
att den brast vid minsta beröring. Hon stirrade
trött ut i dagern, som varsamt började fylla salen,
och hon beskyllde sig bittert för oduglighet.
— Far har rätt, sade hon klagande — jag
är inte lik andra. Men jag kan inte hjälpa det...
jag kan inte.
Hon reste sig för att säga mannen, som
alltjämt gick af och an där inne, att hon uppdagat
sin undermålighet och att hon ödmjukt ville bedja
honom förlåta sig. I detsamma kände hon, att
något mjukt vidrörde klädningen och uppgaf ett
kväfdt ångestskri. En stund stod hon utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
