Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vrår, spillde snus litet hvarstädes och
framkastade plötsligt frågor, hvilka satte hans båda
åhörare i förlägenhet.
— Hör du, Sven, du är väl riktigt snäll mot
Greta? sporde han då och då.
Han erhöll alltid ett svar som lugnade honom
för tillfället, men han återkom oupphörligt med
sin fråga, repeterade den i tid och otid samt
småskrattade misstroget, när han hörde svaret, som
hotade att blifva stereotypt.
De bägge makarne kände misstankarne som
nålstygn och de insågo, att något måste göras för
att befria dem från de plågsamma förhören. Och
en gång, då snickarmästar Lindström midt under
ett samtal om träpriser och arbetslöner sköt in
sin vanliga fråga, skyndade sig Greta att svara:
— Kära far, bättre än Sven kan ingen vara.
Vecket mellan Sven Malms ögonbryn hade
hastigt blifvit djupare än förut. Vid Gretas ord
jämnades det ut och han tvingade sig att småle.
— Nå då så, suckade fadren lugnad för
ögonblicket — då så... En stund senare yttrade
han: — Jag börjar bli gammal nu, ser ni. Det
lackar mot slutet med mig.
— Prat svärfar!
— Men innan jag stoppades ned i jorden,
skulle jag gärna velat gunga en liten dotterson på
knäet, fortfor den gamle. — Det hade varit så roligt,
ser ni.
— Den saken afgör inte jag ensam, svarade
Sven Malm kärft.
— Nänej, suckade snickarmästaren och såg
andäktigt mot höjden. — Nå, jag väntar väl så
länge.
De båda makarne hade växlat en blick, den
första på länge. Svens var trotsigt spörjande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
