- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
97

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjälpa henne, gör jag det gärna. Mor lilla, det är
ju så enkelt, att man inte behöfver offra en tanke
på den saken.

— Jag känner inte igen dig, Greta.

— Vet du, mor, jag gör det knappt själf ibland.

Fru Lindström gjorde ett uppehåll och såg
därunder forskande på sin dotter. Hon fann, att
dennas svar ljödo obehagligt trötta och afvisande,
och hon började misstänka att hennes ansträngningar
till en ny ordnings införande här uppe voro gagnlösa.
Emellertid var hon ej den, som utan vidare gaf
vika och dessutom hade ännu icke två år förflutit
sedan den tid, då Greta varit nödsakad att i allt
lyda henne. I hennes ögon var ingenting ändradt
genom dotterns giftermål, fru Lindström tillhörde
den kategori af svärmödrar, som göra
skämttidningarnes stående kvickheter berättigade. Med ett
öfverlägset leende knäppte hon ihop sina feta
händer och bekvämt lutande sig tillbaka i soffan, där
hon satt, sade hon lent:

— Nåå, ska’ vi köra bort henne genast eller...

— Det vill jag inte, mor.

— Vill och vill inte. Kära barn, ifall du
sätter värde på ditt — för att nu inte tala om
mitt anseende, är du tvungen till det. Du är
alldeles för ung att befatta dig med sådana saker
som att rädda fallna kvinnor och dylikt, det är
inte passande, ser du.

— Hon är inte fallen...

— Det vet jag visst det, afbröt modren och
viftade afvärjande framför sig med händerna. — För
sådana där finns det för resten räddningshem och
asyler, dit höra de.

— Mor, sade Greta sakta men bestämdt — så
vidt det beror på mig, kommer Karin att stanna här.

— Greta, du skrämmer mig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free