- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
107

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Genom trossbotten tyckte hon sig höra flämtandet
af en... nej af tusen, bland hvilka icke en enda
visste, hvad förståelse och medkänsla var. Och
liksom i en vision såg hon en lång rad
medmänniskor draga förbi alla med fötter, som de gått
blodiga under sökandet efter det som ingenstädes
fanns att få. Och såg hon längre bort utåt
kärlekslöshetens öken, hvilken oöfverskådlig bredde sig
framför henne, upptäckte hon endast hvitnade
benknotor, gagnlöst strödda utefter vägar och stigar.

Synen upplöste sig i dimma och försvann.
Greta frös till och med något hårdt och blankt i
blicken såg hon ut genom fönstret, som om hon
väntat att möta en fiende. Ett ögonblick glömde
hon det, som tilldrog sig omkring henne för det
hon trodde sig se, men då ljöd ett ångestskri
vildare och högre än något föregående. Det slets af,
som när en tråd brister efter segt motstånd, och
öfvergick till ett hest gurglande. Sedan tystnade
allt och endast litet vattens skvalande i ett ämbar
störde den oväntadt inträdande stillheten. Så kom
åter ett rop, men nu låg det något trotsigt jublande
i det, en fanfar, där smärtans fröjd öfverröstade
allt annat. Sedan hördes ett tunt, gällt pipande...
och strax därpå ljöd barnmorskans belåtna röst:

— Så ja, det gick ju galant, vet jag.

Greta förnam allting, som om det tilldragit
sig inne i rummet, där hon satt. Hennes ögon
brände och tinningarne bultade och när hon förstod,
att allt var öfver, kände hon ett par sekunder en
rasande afund mot kvinnan ofvanför. Sträckande
händerna framåt, som hade hon sökt något att
omfamna, jollrade hon med både skratt och gråt i
stämman:

— Ett barn, ett barn...

— — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free