Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kände sina umgängesvänner och såg hellre, att de
trodde på en penningtransaktion än att de
inbillade sig något annat.
Sven Malm stack sin ena arm under Samuel
Lunds motsvarande, han tycktes taga för gifvet,
att denne för hans skull gjort sig omaket med en
nattpromenad. Han gick ostadigt och snafvade ett
par gånger.
— Jag är inte precis nykter, sade han
sluddrande på målet — men... men...
— Du äger ingen vana, bror Malm, men den
kan lätt förvärfvas.
— Min kära bror, hvad pratar du för skräp.
Jag kan inte förvärfva någon vana utaf det enkla
skälet, att jag aldrig gör om det här.
— Så säger man alltid.
— En gång är ingen gång, och sedan är det slut.
— Prat, bästa bror! Med litet öfning kommer
du att gå långt.
— Men inte längre. Och det här var första
och sista gången.
— Hade jag din starka fysik, skulle jag lefva
ett lif så...
— Lund, hvad tusan menar du? Tror du dig
kunna... kunna... hvad var det, jag ville säga?
De hade stannat under en lykta, den sista på
gatan, och sågo hvarandra trotsigt in i ögonen.
Sven Malm lade sina händer på Samuel Lunds
skuldror och ruskade honom till hälften
öfvermodigt, till hälften beskyddande.
— Gosse lilla, sade han kärft — inbilla dig
inga dumheter! Det är jag, ingen annan än jag,
som bestämmer mitt handlingssätt.
— Åhå, du har hustru och barn, då så...
— Det är jag, ingen annan än jag, hör du,
hvad jag säger? — Sven Malm ruskade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
