Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har läst om sådana — kastade fartyget hit och
dit. Männen ombord kämpade modigt för att
rädda sina lif, men allt var förgäfves. Fartyget
sjönk till slut och...
— Hon menar väl inte, att min Karl var med
på det skeppet? skrek Karin.
— Jo. Jag kände tydligt igen honom bland
de andra.
— Gud i himlen, hon måtte väl aldrig vara
sanndrömmerska!
— Vet Karin, jag tror, att jag är det.
— Oj, oj, oj min gosse, min rara gosse! —
Karin kastade sig framstupa öfver köksbordet, virade
förklädet kring hufvudet och stönade högt.
— Ser Karin, det är bäst att vara förberedd,
sade Margit och reste sig. Hon betraktade
tjänarinnan, höjde ringaktande på axlarne och gled ut
lika tyst som hon kommit.
Bakom henne våndades Karin af smärta, men
Margit log, som om hon varit mycket nöjd med
sig själf.
Vid middagstiden kom Samuel Lund in i salen.
Han gick några slag af och an, innan han sade något.
— Hör nu Margit! började han slutligen.
—Hvarför skrämde du Karin?
— Jaså hon blef rädd?
— Rädd? Det är för litet sagdt, hon
formligen vrålade af fruktan. Du vet ju, att hon tror
på drömmar och sådant där skrock. — Fy Margit,
det var inte snällt!
— Det var rätt åt henne.
— Kära barn...
— Det var rätt. Kommer farbror ihåg, då
hon följde mig på min sista promenad? Hur blef
jag inte behandlad? Och Karin stod bredvid utan
att hjälpa mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
