Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej men, barn... barn...
Hon höjde afvärjande ena handen mot honom.
— På samma sätt var det, när Karl en gång
skulle följa mig. Någon lyftade af min hufva och
sade: det var en liten jäkel att se ut. Och då
skrattade Karl. Han är feg och dum, han kan
gärna gå till botten.
— Min lilla vän, det är ju länge, länge sedan.
Har du inte glömt det?
— Länge sedan, upprepade hon tankfull. — Nej,
det var i går och jag glömmer det aldrig. — Hon
gick fram till fönstret och satte sig på sin
vanliga plats.
— Margit!
— Ack låt oss inte tala om det där!
— Jo, låt oss göra det. Du är inte något
barn nu mera, du har fyllt sjutton år.
Hon tycktes stå i begrepp att gifva ett otåligt
svar men häjdade sig och blickade ut på gatan.
Och genast var det, som om hon förgätit, att någon
annan fanns i rummet.
Samuel Lund betraktade henne tankfull, denna
efter många år plötsligt uppflammande hämndlystnad
skrämde honom. Han ville säga Margit det och
sökte de till inledning lämpliga orden. Under tiden
gick han närmare för att iakttaga henne och såg
då, hur ögat började stråla, medan en skär rodnad
bredde sig öfver kinden. Händerna fördes upp till
hjärtat och i den unga flickans sätt kom något
nytt, som han aldrig förut sett hos henne. Allt
var mjukt, behagligt och liksom förandligadt och
han fann henne så vacker, att frågan: hvad är
anledningen till detta? tvingade sig på honom. Det
han ämnat säga blef osagdt och han yttrade
lågmäldt:
— Hvad tänker du på, Margit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
