Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutligen upptäckte henne på den vanliga platsen bakom
blommorna, skyndade han öfver gatan. I sin ifver
gjorde han sig skyldig till en öfverdrift. Han, som
eljes aldrig vågade se en mötande dam i ansiktet,
riktade ögonen mot den unga flickan i fönstret och
sökte i sin blick lägga in så mycket som möjligt af de
oklara känslor, hvilka arbetat inom honom en tid.
Han vände sig genast bort igen, full af blygsel
öfver den ogrannlaga handling, han varit på väg
att begå. Men hur fort det än skedde, tyckte han
sig likväl märka, att den unga flickan där inne ej
föreföll stött, fastän hon ägt rätt att vara det.
Han visste, att det var otillbörligt djärft, men han
lyckades icke motstå sitt begär att se efter, ifall han
misstagit sig eller ej. På tre stegs afstånd från
fönstret var han säker om, att intet förebrående
funnits i den blick, som nyss mött hans. Efter
ytterligare tre steg kom han blott i håg, att han
aldrig sett något så vackert som hennes profil.
Följande dag och alla följande i två år, endast
med uppehåll för sommarmånaderna, gick han
oföränderligt samma väg. När nyfikenheten, som först
dragit hans blickar mot fönstret, blifvit
tillfredsställd, började han resonera med sig själf. Men
känslan blandade sig i leken och svaren på de
frågor han gjorde, voro allt annat än logiska.
Under nätterna fantiserade han om det lilla fönstret
tätt invid marken och på kvällarne diktade han
långa poem till det sköna ansiktet mellan
rosenbuskarne. Sunda förnuftet, som särskildt under
förmiddagarne deltog i de hetsiga debatter han
förde, sade honom, att den unga flickan
naturligtvis var ofärdig, hvarför skulle hon eljes sitta
fjättrad vid sin plats? Men känslan, som hos honom
betydde mer än allt annat, gjorde invändningar.
För att slippa ifrån dispyterna samlade den en hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
