- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
210

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arsenal med skäl, som talade emot ett dylikt
antagande. Egentligen angick det honom alls icke,
hvem den vackra profilen tillhörde, men han
bestämde sig för, att dess ägarinna hvarken var sjuk
eller ofärdig.

När de smålett mot hvarandra ett år eller
litet längre, tystnade sunda förnuftet med sina
tråkiga hviskningar. Han ville, att den unga flickan
där inne skulle vara den skönaste och bästa af
jordens alla kvinnor. Och när han blott velat det
en kort tid, så visste han, att hon var det. Hade
han icke varit säker på den saken, skulle han
blifvit djupt olycklig.

På hans fötter växte vingar och det enda,
som gjorde honom sorg, var, att de buro honom
så oerhördt snabbt förbi det fönster, där han hälst
önskat dröja för beständigt.

Allt detta sade hans ögon till Margit och hon
trodde det.

Ifrån att hafva varit en förbigående som alla
andra, blef den unge mannen den ende som fanns.
Margit erinrade sig ännu tydligt, hur skrämd hon
varit, då hans blick första gången mött hennes.
Sedan hade de alla dagar sett på hvarandra.
Förstulet, skyggt, ursäktande började det. Allvar hade
alltid legat i ögonen och deras mest strålande
leenden voro svårmodiga. Men allt eftersom glädjen
växte sig stark inom dem återspeglades den på
deras anleten. Hvarje liten nyans tog månader i
anspråk, hvarje närmande kräfde år. Deras ögon
talade tydligare och högre och snart förstodo de,
att de ägde en gemensam hemlighet. Då de hunnit
så nära, greps han af längtan att komma
närmare.

— Du är den vackraste, jag sett, sade hans
ögon dag efter dag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free