Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans panna och på nästippen skeno ett par blanka
svettdroppar. Samuel Lund tyckte honom vara så
osökt lik en knubbig basunängel, som blifvit
bedröfvad öfver en oväntad motgång, att han plötsligt
brast ut i ett hjärtligt skratt. En half minut stodo
de tre bröderna och betraktade hvarandra, så tog
den äldste sin hatt och svängde rundt på klacken.
— Lef väl, smågossar! slängde han öfver axeln
bakom sig och gick.
Samuel Lund var stolt öfver sin visade
fasthet, men den känslan efterträddes snart af en
tyngande nedslagenhet. Det nej, han själf tagit, där
han väntat ett ja, kullkastade alla hans planer.
Han var en spelare, som satt allt på ett kort och
förlorat. Nu stod han inför sitt lifs fiasko och
hans bitterhet växte sig hastigt så stor och stark,
att den trängde undan allt annat ur hans sinne.
En stund senare smög han sig upp på sin
kammare lik en stackare, som icke har något mer att
hoppas. Ett ögonblick vaknade trotset inom honom
och han gnolade i galghumoristisk stämning ett par
strofer ur en visa, som han oväntadt erinrat sig.
En man steg fram, han trott sig kunna väcka tiden;
han pliktfälld blef för störande af gatufriden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
