Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Han kände inte konsten att lefva, ser du,
sade doktorn som svar på gossens frågande
ögonkast. Han teg en stund och tillade sedan: — Jag
liknar honom. Han var svag, det är jag med. —
Någon vidare förklaring lämnade han ej och efter
ett nytt uppehåll fortfor han. — Det är synd om
de svaga. Ja ja, det är inte roligt för de starka
heller. Sven, lifvet är någonting hemskt. Det har
så många villkor och ställer så stora fordringar på
människorna. Det är en gåta, säga somliga. Det
är möjligt, att de ha rätt, jag vet inte, jag trodde
bara, att jag visste det en gång. Men så kom
lifvet smygande, satte en hvass knif på min strupe
och hväste: gissa gåtan eller gå under! Inte kunde
jag gissa en sådan gåta, barn, ingen kan det ju.
— Han tystnade och såg bort i remnan mellan
brandgaflarne, som om han i ett drömdt fjärran
sökt svaret. En vindpust halkade från gatan öfver
planket och roade sig med att fösa några torra löf
kring gården. Samuel Lund följde deras nyckfulla
färd, och då de slutligen gingo till hvila bredvid
soptunnan, nickade han, det var också ett svar.
— Farbror, sade Sven sakta.
Samuel Lund spratt till.
— Det var en hel del jag ämnat säga dig,
men nu har jag glömt det mesta, sade han. —
Något erinrar jag mig likväl, och du får taga det,
som det kommer. Nå, har du gifvit akt på, att
man hos en del karaktärer möter de besynnerligaste
motsatser, egenskaper, som ingen trott vara möjliga
att förena hos samma personer? — Nej det har du
inte, du är för ung, men jag säger det ändå. Och
du behöfver inte höra på, om du inte vill. — Ungefär
som det förhåller sig med människorna är det också
med lifvet. Det slingrar sig i de underligaste
bukter, och ingen kan säga, hvarför den enes bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
