Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— — —
Det kan gå långa tider utan att något inträffar,
så följa händelserna tätt, som om den ena dragit
den andra med sig.
För Greta var det, när hon tänkte på det sista
året med alla dess förändringar inom det gamla
husets väggar, som hade allt kommit ungefär
samtidigt. Först var det Samuel Lunds afresa. Efter
den följde en tyst vår och en lika lugn sommar,
under hvilken Sven drömde ute på udden mellan
de båda vikarne, och hon drömde om och för honom.
Ansträngde hon sig för att finna det, var det ej
möjligt att från denna tid leta fram en enda sak,
vid hvilken tankarne ville dröja kvar. Färglös och
intetsägande låg den bakom. Så störtade olyckan
med mannen ned öfver henne och allt, hvad hon
ansett sig äga, slogs obarmhärtigt i spillror. Där
var sorg och grämelse, bitterhet och vemod, men
ur tidens outtömliga behållare droppade dagarne
en efter en och lade sig som olja, med hvilken
stormar dämpas, öfver oron i hennes sinne.
Vågorna, som först svallat skyhöga, jämnades ut, och
hennes tillvaro blef småningom åter den lilla
stillastående vattensamlingen. Dess innehåll var klart
och ogrumladt och himlen speglade sitt blåa djup
däri, men inga lekfulla vindfläktar krusade dess yta
och mellan de höjder, som omgåfvo den, banade
sig aldrig främlingar väg. —
Greta satt vanligen vid fönstret och blickade
utåt gatan. På samma stol som dottern och vid
samma fönster tillbragte hon större delen af sina
dagar och åsåg, hur samma människor oföränderligt
gingo samma väg. Hon kände intet behof efter
omväxling och fruktade hvarje, äfven den minsta
förändring. En sådan skulle väl också gällt Sven,
och hon trodde sig äga rätt att benämna den fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
