Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så ofta hennes tankar togo denna riktning, bäfvade
hon. Men bäst det var hördes ett buller i förstugan
och hennes gosse kom frisk och sund från skolan.
Hon mötte honom med ett famntag, som han för
det mesta sökte förkorta, han var stor nu och
ringaktade pjunk. Sina böcker och gymnasistmössan
slängde han i sotfan, och han hade knappt hunnit
inom dörren, förrän han såg efter, ifall bordet var
dukadt.
När de ätit drog sig Sven undan på det rum,
som en gång varit Karins. Där läste han sina läxor,
men för det mesta tecknade och modellerade han.
Hela eftermiddagen var han strängt upptagen, men
fastän han sällan unnade sig någon ro, gjorde han
inga framsteg i skolan. Modren fästade sig ej
därvid. Hon var stolt öfver denna rastlösa verksamhet,
af hvilken hon väntade präktiga resultat. Själf
intog hon ånyo sin vanliga plats borta vid fönstret
och blickade ut i skymningen. Med mörkret infunno
sig minnena, slogo en krets kring henne och
hviskade hvart och ett sin lilla historia.
Bland dem, på hvilka hon tänkte mest var
Samuel Lund. Hon hade en gång inbillat sig, att
hon förstått honom men snart insett, att så icke var
förhållandet. Nu log hon, då hon tyckte sig se den
stora, lurfviga figuren i sin stråtröfvareutstyrsel.
Hon log också vid tanken på den förändring, han
småningom undergått. Allt det nobla och vackra i
hans karaktär hade dragits fram och efterträdt det
smått löjliga eller klumpigt grofva hos honom, och
det var hennes, ensamt hennes förtjänst, det visste
hon. Han hade blifvit en annan under detta tak, och
han skulle alltid vara henne tacksam därför.
Leendet kring hennes läppar ströks bort, och hon blef
hastigt allvarlig. En förmiddag hade han stått just
i detta rum och med ett sällsamt upprördt uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
