- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
154

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig från vanligt husgeråd. Man såg, att det ej var
en fattig familj, som kastats ut ur sin lägenhet,
men det oaktadt tyckte Greta, att denna röra af
små och stora ting tragiskt grinade mot henne.
Hon ämnade fråga en bredvidstående hvem den
vräkte var, men i detsamma besvarade karlen på
trappan en liknande fråga framställd af någon
annan.

— Jo, dom ä’ så’na där artister, målar taflor
å’ ritar gubbar å’ allt möjligt i den vägen. Gud
vet hvad det ska’ vara bra för, billigare än
oljetryck kan dom ändå inte göra’t.

En undersätsig yngling, högst tjugo år gammal,
visade sig i portgången. Han gick fram till karlen
och sade med en lustig grimas åt denne:

— Hör nu, är det inte dags att stänga
butiken? — Han gjorde min af att skjuta igen porten
men häjdade sig och fortsatte vänd mot åskådarne,
som hälsat hans uppträdande med ett stilla sorl:
— Förevisningen är slut för den här gången, men
skulle, hvilket vid närmare eftersinnande ej synes
otroligt, sakerna stå kvar i morgon, inbjudes
härmed den ärade allmänheten att åter taga dem i
skärskådande.

En annan yngling kom, medan han talade,
fram ur portgångens halfmörker, och ställde sig
vid hans sida. Han såg trött och nedstämd ut
och det bleka ansiktet med sina stora, sökande
ögon förde ovillkorligen betraktarens tankar på
sjukdom, kanske nöd. Han hviskade någonting till
kamraten, hvars goda lynne ingenting tycktes i
stånd att rubba.

— Hvar vi ska’ vara? sade denne och
skrattade bekymmerslöst. — Det är flera timmar till
kvällen och ännu flere till natten, alltid finner man...
Han vände sig ånyo utåt gatan, grinade uppspelt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free