- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
192

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans frågande ögonkast blefvo tätare och längre.
Till sist förmådde han ej hålla sig på afstånd utan
kom som knuffad af en stöt fram till Sven och
räckte honom handen.

— Tack! hviskade han innerligt, då Sven tog
den. — Jag ville trycka er hand, fortsatte han
brådskande — jag har aldrig känt ett så fast grepp,
en så ärlig och vänlig . .. ja ja ... Dröjande släppte
han Svens hand och betraktade sedan sin egen,
som hade han sett något märkvärdigt hos den. —
Jag är sjuk, jag menar inte frisk ännu, sade han
halfhögt. — Tro inte, att jag begär ert medlidande,
tilläde han genast — men jag beliöfver säga det
åt någon och jag ville, att ni skulle veta det. —
Han stod och vaggade med hufvudet, under det
lians fingrar nervöst snodde sig kring hvarandra.

— Åh, den här tystnaden kväfver mig... kväfver
mig. — Med två långa skutt skyndade han tillbaka
till sin plats.

Sven såg förundrad efter honom. Den dagen
och många följande möttes deras ögon ofta.

Ungefär en vecka senare inträffade något, som
förde Sven närmare sin orolige granne. På ateliern
arbetade en sydfransman, en högröstad lustigkurre,
som aldrig försummade ett tillfälle att sätta i gång
ett skämt. Hans påhitt voro icke alltid lyckade,
men hans tunga, öfver hvilken en oändlig rad
skorrande r-ljud rullade, ingaf respekt och man
lät honom hållas. Redan från första stund hade
han fått för sig, att nykomlingen, som efterträdt
japanen, var lämplig till drift. En eftermiddag
beslöt han att anställa ett prof och smög sig för
den skull bakom ryssen samt vrålade med
fruktansvärd stämma.

— Nihil.

Verkningarne däraf öfverträffade hans förvänt*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free