Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar. Som träffad af ett klubbslag föll Petrovitj
mot cavaletten, där han stod. Endast med yttersta
ansträngning förmådde han hålla sig upprätt, och
hade Sven ej skyndat till hans hjälp, skulle han
fallit omkull. Under de halfslutna ögonlocken
stirrade Petrovitj förskräckt på de kringstående, medan
täta krampryckningar skakade hans kropp.
Upptågsmakaren drog sig förlägen undan, hans
framgång hade varit för stor.
— Fäst er inte vid mitt skämt! stammade
han. — Hvem kunde väl tro, att ni var så
lättskrämd.
— Förlåt! bad Petrovitj. — Jag har varit illa
sjuk ...
Fransmannen gick och de bland kamraterna,
som närmat sig, följde honom. Petrovitj blef
småningom lugnare.
— Låt mig trycka er hand! vände han sig
till Sven.
— Gärna.
— Tack, det gör mig godt. Ser ni, jag känner,
att ni är trofast och ärlig...
När han en stund efteråt beredde sig att gå,
sade Sven, som såg, hur benen darrade under
honom.
— Jag följer er.
— Nej nej, gör er intet besvär för min skull,
liviskade läpparne, medan ögonen bådo: gör det,
gör det!
Sven log och de gingo. Så snart de hunnit
ut på gatan, hängde sig Petrovitj fast vid sin
följeslagares arm och började:
— Har ni sett er omkring, har ni märkt, hur
mycket lidande och nöd det finns? Hu, så lifvet
vanställts! Det är en dödskalle med en narrs mask
vi möta, där vi vänta kött och blod. — Har ni
Det gamla huset, II.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
