Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offra oss, skola göra det. En hvar som tror har
makten till underverk.
Sven nickade i takt till hvart och ett af hans ord.
— Vill ni säga mig, hvad edra vänner heta?
sporde han.
— Uppfinnaren heter Muller.
— Och den andre ... er ledare?
— Han har intet namn, men Muller, som
känner honom sedan lång tid tillbaka, kallar honom
Johannes.
Sven reste sig och räckte Wolkow handen till
afsked.
— Jag tackar er för hvad ni låtit mig veta.
God afton! — Hela tiden, medan han gick hem,
tyckte han sig höra tvänne meningar upprepas: ett
vanligt namn ... ett vanligt öde. Han tänkte
uteslutande på det sammanhang, i hvilket de yttrats,
och kände sig mycket nedslagen.
— — — — Midt i natten vaknade Sven och
satte sig upprätt. Han var våt af ångestsvett och
skjortan klibbade vid kroppen. Han tyckte sig
hafva sjunkit i ett svindlande bottenlöst djup . . .
När han börjat falla, visste han ej, men han hade
en lång stund haft en förnimmelse af, att han gjort
det. Med pilens hastighet föll han, dök ned i ett
omätligt intet, ilade på en sekund från en rymd
till en annan. Under det hissnande fallandet hörde
han ett buller, som oupphörligt ökades och växte
till ett dån, så ofattligt starkt och skrämmande
mäktigt, att människosinnen ej förmådde uthärda det.
Just som dånet från hvinande storm öfvergick
till rytande orkan, vaknade han. Det dröjde, innan
hjärnan började arbeta, men när det skedde, var
hans första tanke, att han hört den ropande rösten.
Han stirrade ut i mörkret, hvilket tätt som en
hufva slöt sig kring honom . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
