- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
250

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag ett oändligt välbehag öfver att vara befriad
från något, som länge plågat mig. Det sista jag
kan påminna mig är, att mannens blick blef sträng,
nästan hotande. Då måtte jag ha slutit ögonen
fullständigt och somnat in.

Jag väcktes af att en uppassare skakade mig
och frågade ifall jag mådde illa. Jag stirrade blott
på honom utan att fatta, hvad han menäde. Jag
hade verkligen sofvit en kvart, kanske en halftimme,
men utom en viss tyngd i hjärnan kände jag
ingenting obehagligt och sedan jäg druckit en kopp starkt
kaffe var jag mig själf igen. Främlingen med de
besynnerliga ögonen fanns ej längre i kaféet, och
jag saknade honom icke.

Hvad jag skall tro om mitt hastiga anfall af
sömnlust, vet jag ej. Kanhända jag bör tillskrifva
det min nervositet under de närmast föregående
dagarne, kanhända det äger större betydelse än jag
förmodar. Därmed må vara hur som hälst, jag har
slitit sönder kuvertet kring mitt bref och lägger till
allt detta på ett nytt ark, som uppassären skaffat
mig, för att berätta min sista upplefvelse, den hänger
kanske på något sätt samman med det föregående.
Att draga slutsatser faller mig ej in, till det är jag
ännu för tung i hufvudet. Det vill jag blott säga,
här nere är allt tänkbart. Här är hela världens
stora mötesplats, hit samlas människor af alla
kulörer och här predikas öppet hvad som skulle vara
omöjligt att tänka tyst hemma hos oss. Den sista
tiden har lärt mig, att det finns mycket mer mellan
himmel och jord än jag någonsin anat; jag är trött
och nedstämd nu och fruktar, att lifvet är en så
krånglig och invecklad sak, att man knappt vet,
hur mycket man vågar tro. — Slut. Elias.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free