Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
HERMAN.
Ah, Fanny, du såg mitt knäfall för henne, och
vet inte hvem denna engel var. Ack, oroa dej ej
längre, ty ....
FANNY.
Hvem var då hon, som med så brinnande ögon
såg på dej? Bekänn, Herman, jag förebrår ju inte.
HERMAN.
Det var ... (för sig) O Gud! mitt löfte!
FANNY.
Du är orolig, du letar efter en osanning, som
skulle ursäkta dej. Bedrag mej inte än en gång.
GREFVINNAN.
Jag vågar inte ännu ta henne ur sin villfarelse.
HERMAN.
Men så hör mej Fanny, jag kan inte säga dej...
FANNY.
Så tyst, var trogen henne, som du svurit trohet
in i döden. Mej har du ingenting svurit. Jag vill
blott säga dej mitt farväl. Jag reser om några
dagar med öfversten, som bekostat min dyra uppfostran,
till Frankrike. Mitt löfte skall jag hålla troget, som
du. Jag skall sjunga, sjunga för Herman och hans
brud.
HERMAN.
Fanny, har du lofvat öfversten?
GREFVINNAN
Hvilken nedrig anläggning!
FANNY.
Ja, jag har lofvat, och också en qvinna kan vara
stark i ett löfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
