Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
ÖFVERSTEN.
Ni blir närgången —
HERMAN.
Jag blir det ännu mer, om ni längre dröjer att
svara på min fråga: hvar är min syster?
ÖFVERSTEN.
Med hvad rätt gör ni då en sådan fråga? Ni
är blott hennes fosterbror, och hon har en fostermor,
som lemnat henne under mitt beskydd.
HERMAN.
Ert beskydd? Man lemnar inte en fången dufva
att vaktas af en gammal räf.
ÖFVERSTEN (uppbrusande).
Pojke!
HERMAN (med köld).
Gubbe!
ÖFVERSTEN.
En enda vink af mej, och mina betjenter kasta
er utom porten (går mot fonden).
HERMAN (ställer sig i hans väg,
kämpande med sin harm).
Men innan dess ha mina händer qväft er röst
och förlamat er hand. Mina krafter äro icke
uttömda under en veklig och lättsinnig lefnad. Ännu
en gång, herr öfverste, gif mig åter min syster,
eller — vid den evige Guden — jag svarar icke för
hvad som händer. Min blod sjuder, mina pulsar
brinna! Snart kan jag icke längre beherrska mig.
(fattar hans arm) Ni känner styrkan i denna hand.
(Herman släpper öfversten, som närmar sig till bordet.)
Ja, närma er ni till ringklockan, låt era betjenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
